Två himla bra artiklar om diabetes. Tänkte på det igår, har jag högt blodsocker mår jag skit och har jag lågt blodsocker mår jag med skit. Är riktigt dålig på att ta blodsocker dock och min diabetesläkare dampar sönder pga det under varje besök. Men det är så jobbigt, man får asont i fingrarna. Imorgon ska jag lämna massa blodprov för de var inte så bra senast och på måndag ska jag till diabetessköterskan och diabetesläkaren.

Trodde det skulle bli lättare att leva med diabetes ju längre tid det gått men tyvärr blir det bara svårare. Skulle vilja operera in en ny bukspottkörtel men det kan man tyvärr inte. Någon dag hoppas jag på ett botemedel, har glömt hur det känns att äta en måltid utan att behöva ta spruta, måste kännas underbart..

Diabetes är så mycket mer än att bara ta 5 sprutor om dagen. Man är aldrig fri, tider måste passas hela tiden, läkaren måste man träffa, synen måste man hålla stenhård koll på, klackaskor ska man helst inte gå i, får man ett sår på fötterna tar det sjukt lång tid innan det läker och på stranden ska man inte gå barfota utan i strumpor, wtf liksom, gör jag aldrig. Har man känning känns det som om man är halvt död, man kopplar inget från omvärlden och tyvärr brukar man dö en del år innan andra som inte har diabetes. Omg ångest när jag tänker på det :( men hey, finns folk som lider av mycketmycket värre sjukdomar men ändå, känns inte så lätt i alla lägen.

Har inget att göra på tåget så kände för att skriva av mig lite:)