"Ja, shit! Jag känner mig helt utmattad. Ni vill inte ens veta hur högt och vidrigt mitt blodsocker har legat idag. Pinsamt höga värden ( över 33 ) . OCH ja, jag får väl skylla mig själv när jag startar dagen med att äta en semla. Eller vänta: Får jag verkligen skylla mig själv? Nja, vettefan alltså. Att inte ens kunna äta en jävla semla är fan åt helvete alltså. Tragiskt, tråkigt och förbannat orättvist. Jag vill ju också kunna avnjuta en bakelse ( semla ) utan att behöva må som en påse skit efteråt. Och det ska jag säga: Det är ytterst sällan som jag faktiskt äter godsaker. Har aldrig riktigt varit jätteförtjust i varken godis eller bakelser. MEN ibland ropar min kropp efter sötsaker OCH då passar jag på att fläska i mig ordentligt. Och ja, det resulterar i att jag verkligen mår PISS. Det spelar ingen som helst roll hur mycket insulin jag tar innan jag ska äta en sockerbomb. Och som jag ser det, så går det inte att motverka att blodsockret "drar iväg" oavsett vad man gör ( inte för mig iallafall ). Det spelar liksom ingen som helst roll hur mycket insulin jag tar till en semla. Blodsockret mår hur som helst OTROLIGT dåligt av t.ex. en semla. OKEJ. Nu ska jag sluta klaga. Jag ville liksom bara påpeka att det INTE bara är att ta sina sprutor och sen är det bra. Diabetes är så mycket mer än så, tyvärr.

Till er läkare/sjuksköterskor som, till en nydebuterad diabetiker, säger - Som diabetiker går det att leva ett normalt liv. HUR kan ni säga så egentligen? Vem försöker ni lura, er själva? Jag personligen har så otroligt många gånger verkligen försökt inytga mig själv om att min diabetes INTE ska påverka mitt liv negativt. Det har och är verkligen något jag försöker sträva efter. Den inställningen har nog alla diabetiker. Men vissa dagar som diabetiker är verkligen ett rent jävla helvete. Min frustation över att min diabetes kan förstöra en hel dag, den är enorm. Det är liksom inte okej och nu känner jag bara att jag INTE vill mera. Nu får det vara nog! Well! Ny dag i morgon. Kämpa diabetesmannen!"

Det är faktiskt en förjävlig sjukdom. Hur man än gör känns det som om det aldrig blir rätt. Nu har jag aldrig haft så högt som 33 i blodsocker men det högsta jag legat på är 29 och då mådde jag så fruktansvärt hemskt dåligt. Ibland är jag också sugen på att trycka i mig en hel sockervadd, men hur bra är det när det bara består av socker? Jaja som diabetiker får man äta allt, bara i lagom mängd och med extra insulin. Men de som säger att man kan leva ett normalt liv trots diabetes - bullshit säger jag. Det kan man inte. Men man kan i alla fall leva.  

På tal om diabetes måste jag införskaffa mig någon nyckelring eller liknande där det typ står "jag har diabetes". För skulle något hända, tex om jag skulle svimma så är det otroligt viktigt att folk vet att jag har diabetes så att jag kan få rätt vård. Kan man skriva egna texter på typ nyckelringar? Någon som vet?