Chocken har lugnat sig så nu kan jag ta och berätta om det hemska som hände idag om nån vill veta. Därför har det varit så dålig uppdatering idag, men hoppas ni förstår!

Hade en lektion på morgonen och sen var nästa inställd så vi hade håla i lite över två timmar så jag och några tjejer bestämmde oss för att gå ner på stan. Jag och Emelie gick då ner, träffade Emma & Emma där, gick runder i affärer och sen följde vi med Emelie när hon skulle äta. Efter det skulle jag och Emelie ta bussen tillbaka till skolan. När vi satt på bussen såg vi Maja genom fönstret så även hon kom dit :) Men sen hände det.

Bussen hade stannat och vi skulle gå över gatan för att komma till skolan. Jag gick först och eftersom bussen stog i vägen såg jag ingenting bakom den och började då gå över gatan och ser inte bilen som kommer på andra sidan och sen kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände, det blev svart! Men tjejerna berättade efteråt och då började det ljusna. Kommer ihåg att jag hörde bilar tuta och bromsa och att jag hamnade på framsidan av bilen, själva motorhuven och slog i huvudet och sedan ramlade ner på asfalten med huvudet före. Som tur är tog jag i med handen så jag slog i alla fall inte i huvudet i asfalten också. Kan vara så att jag svimmade av i 10 sekunder eller så för jag minns inte. Kommer bara ihåg att när det hände och jag reagerade att jag kastades mot bilen så tänkte jag; nu dör jag! Riktigt hemsk känsla och önskar att ingen behöver va med om något sånt! Jag kunde inte komma ut, men flyttade mig bort från bilen så snabbt som möjligt en bit bort. Sen så kom tjejerna och hjälpte mig upp. Jag var så himla chockad, skakade och alldeles blek i ansiktet. Det första jag gjorde var att ta upp mobilen och snabbt ringa mamma som blev så himla chockad och riktigt orolig, hon visste ju inte vad som hade hänt! Maja tog över luren för jag kunde inte prata. Tanten som körde bilen kom ut och frågade hur det var med mig men jag var för chockad för att prata! Sen när jag snacka med mamma och vi gick en bit bort så åkte hon igen! Inget registreringsnummer fick vi och inte heller något telefon nummer. Riktigt dåligt!

Så kontakta henne kan man ju inte, och till skolan gick hon inte heller det borde hon ju. Prata med rektorn eller skolsköterskan, hon är ju ändå en vuxen människa, men nehe nej. Maja och Emelie tog hand om mig och lugnade mig och de var också så chockade stackarna! Jag kan bara tänka mig hur det såg ut, måste varit hemskt. Några killar från klassen var också där en bit bort så de såg också lite vad som hände.

Men den känslan, det är hemskt alltså. Vi gick till sjuksköterskan, jag grät och skakade och tjejerna följde med. Där fick jag vila och prata lite och sen kom mamma från Kristianstad. Hon kom så snabbt som möjligt, söta mamma ♥ Efter det pratade mamma med rektorn och så lite och sen åkte vi hem.

Det som senare slog mig var att jag faktiskt kunde ha dött! Usch alltså, jag vill inte ens tänka på det. Är bara så glad att jag lever och att det inte gick sämre än det gick. Tur i oturen kan man ju säga. För om hon skulle kört på mig med däcket som bara var några cm ifrån mig så kunde det gått riktigt illa. Min mobil tappade jag också, men den blev som tur är inte krossad. Så tack för att ni hjälpte mig och så, ni är bäst! :) Och min älskade mamma som alltid ställer upp (L) Och till alla som brytt sig, både på msn, sms och bdb. Det uppskattas mycket! Har ont i hela kroppen nu, gör ont när jag går och blåmärken. Vilat hela dagen och tog sedan ett varmt bad. Lindrat in foten i bandage har jag också gjort, där det gör mest ont. Så det blir skola imorgon efter lunch tror jag.

Jag är glad att jag lever så är det bara. Hoppas ni orkade läsa. Kramar till er ♥