Är det någon av er som kollar på programmet Gympaläraren som går på svt på tisdagar kl 20? Om inte, kolla in avsnitten på svtplay!

 

Det handlar om Kalle som har åker tillbaka till sin gamla högstadieskola för att han vill få ungdomarna där att röra mer på sig. Ett idrottsrelaterat program som man kanske hör på namnet. Jag hatade själv idrotten när jag gick i skolan, varför? För att allt var så tävlingsinriktat och är man då ingen idrottsmänniska som jag och många elever idag så kan det kännas jobbigt, jag förstår eleverna exakt. Och det gör Kalle också. Han är ingen lärare ens men får bättre kontakt med eleverna och förstår de så mycket bättre än vad lärarna på skolan gör. Hur gör han då? Jo han tar sig verkligen tid till att prata med eleverna, att lyssna på dem och bryr sig om eleverna. Det är verkligen nyckeln till allt! Eleverna älskar honom och det viktigaste av allt? Visar respekt.

 

Jag blir så imponerad av varje avsnitt, att han kommer på idéer som gympaläraren aldrig tänkt på. Att Kalle tänker utanför boxen. Att han förstår att det är sjukt viktigt för ungdomar att röra på sig men det behöver inte vara genom de här traditionella sätten, som att springa slingan och stå i ett led, hoppa plint och göra kullorbyttor på rad. Man kan röra sig genom att hitta på roliga lekar som får alla att aktivera sig. Kalle är grym! Han är inte ens lärare och ändå så mycket bättre än majoriteten av lärarna. Jag strävar efter att bli en sådan lärare. En lärare som eleverna har tilltro till, som de kan berätta saker för och be mig om hjälp. Jag vill elevernas bästa och ställer alltid upp och hjälper om jag kan. Att missa en rast är inget större problem för mig, om jag under den tiden kan vara till stöd för någon på skolan. Att stanna kvar 30 min efter arbetsdagen är lugnt, så länge jag ser att de utvecklas och behöver hjälpen. Jag vill vara en ung, pigg och energisk lärare som alltid finns där. Som ser eleverna och bryr sig om dem. Det är det viktigaste för mig. Jag har själv varit ungdom för inte alls längesedan så jag förstår precis. Jag förstår att man ibland känner sig trött, jag förstår att det inte är hela världen att flytta fram en inlämningsuppgift några få dagar så att de slipper den där stressen. Jag förstår att man ibland behöver peppning, att man får höra att man är duktig, att man får höra att det inte är hela världen om man inte förstår en genomgång - jag tar om det tills alla förstår. Jag förstår, för det var inte längesedan jag var där själv. Jag vill inte vara en lärare som man inte vågar vara sig själv bredvid. Jag hoppas jag har kvar ett leende på läpparna när jag undervisar även om 20 år. Mitt yrke är bland det absolut bästa jag vet, jag lever seriöst för det. Det tar mycket energi från mig men ger mig så mycket mer. Jag har valt rätt i livet och det känns så himla bra. Jag kommer ha ett jobb som jag älskar, det är bland det viktigaste i livet.

 

Dagens avsnitt tog upp mycket kring mobil- och ipadanvändning. Varje elev på den högstadieskolan har fått en varsin iPad och vad gör alla ungar på rasten? Jo spelar på den självklart och det är ju ett big nono för honom, Kalles mål är ju att få eleverna att röra så mycket som möjligt på sig.

 

Som jag nämnde innan så tyckte jag inte om skolidrotten men det är också därifrån jag har vissa av de roligaste minnena. När vi lekte lekar eller spelade brännboll, sånt är enligt mig så himla roligt. För ett tag sedan hade skolan jag jobbar på friluftsdag och då spelade eleverna b.la. racketspel och när de frågade om inte jag kan vara med och spela så tänkte jag "varför inte?" det var det roligaste jag gjort på länge! Kommer ihåg den eftermiddagen med ett leende på läpparna, vi hade så roligt.