När livet kommer mellan

Hej på er!
 
Lite uppdatering kring livet. 
 
Min allra första bröllopskonsultation förra helgen gick så bra! Brudparet var det trevligaste jag träffat på länge, vi klickade verkligen. Konsultationen varade i ca 1,5 timme och det var verkligen så roligt. Jag kände att ja, detta vill jag jobba med! Jag fick ett fantastiskt fint omdöme från den blivande bruden.
 
Caroline med tre ord
Positiv
Engagerad
Professionell

Vi var på ett mycket trevligt bröllopskonsultationsmöte med Caroline. Innan möte kände vi att många beslut inför bröllopet var överväldigande. Under mötet (och även innan på sms) fick vi väldigt många bra och roliga tips! Caroline var så engagerad och kom med svar på alla våra frågor. Det absolut bästa var tids-schemat vi fick, helt plötsligt känns alla beslut lättare att ta när vi kunde dela upp planeringen! Vi hade lite oros-moment som ”kan man göra si, måste man göra så?” all denna oro tog Caroline bort när hon lyssnade noga och hjälpte oss komma fram till vad vi själva vill.
Tack Caroline! Nu känns bröllopsplaneringen både roligare och lättare, vi ser fram emot vår stora dag.
 
Alltså, wow vad säger man? Jag blev så oerhört glad när jag läste detta. Som många av er kanske vet är jag perfektionist och allting jag gör vill jag ska bli perfekt. Det är läskigt när man ger sig ut på djupt vatten, att göra något nytt jag inte känner mig helt trygg i än. Därför var det en stor lättnad när jag läste omdömet. 
I fredags klippte jag mig, mitt hår var totalt kaos. Tovor vilket gjorde det helt omöjligt att borsta ut. Mitt hår är hopplöst, får kämpa med det efter varje tvätt. Klippte i alla fall av ett par cm och tunnade ur det. Blev jättenöjd. Fixade även fransarna och brynen i fredags, trots att fransförlängningen går mig på nerverna ibland är det väldigt skönt att slippa mascara och alltid ha fina och långa fransar. Utväxten though, oh my. Jag har tid för slingor under påsklovet, men vad tusan. Det ser inte illa ut framifrån i alla fall ;-)
 
Det har varit en tuff vecka, de nationella proven tog slut på exakt alla mina krafter. Trodde aldrig det skulle vara så mycket jobb med att planera inför NP. Det gick hur som helst bra, våra 9or var oerhört duktiga. Blev så stolt ♥
 
Största delen av helgen har gått åt att plugga, är halvvägs genom utbildning 2 till bröllopskoordinator. Har även hunnit med en del TV men that´s it. Imorgon börjar ännu en ny vecka, let´s go.



Tagg inför NP

Tja från en död tjej, och det är bara måndag...... Jag var kvar till strax före 19 på jobbet (slutar 16.30...) för att fixa allt inför morgondagens nationella prov i svenska med åk 9. Att ha prestationsångest är galet jobbigt, kunde verkligen inte gå därifrån innan jac kände att allt var perfekt och redo inför imorgon. När jag kom hem var mamma arg på mig pga att jag jobbar för mycket. Jag vet att hon bara är rädd om mig och inte vill att jag ska bränna ut mig och gå in i väggen men det är svinjobbigt 😩 Imorgon är det hur som helst dags för NP och jag sov oroligt i natt. Har huvudansvaret i år och har aldrig haft NP innan så det känns nervöst. 
(null)
Dock tror jag inte man kan vara med förberedd än jag är och jag har även förberett eleverna på bästa möjliga sätt. Är övertygad om att de kommer fixa det galant! 

Blev rätt nöjd med mitt lilla skrivbord på scenen i aulan hehe, jag är huvudansvarig så ska sitta där mellan 8.30-12.30. I aulan kommer jag ha 38 elever. 
(null)
Nu ska jag strax sova, måste till jobbet tidigt imorgon för att hämta ut proven. Så nyfiken på hur det kommer vara i år! Jag kommer forfarande ihåg mitt NP från 9an, "Nattliv" hette det 😬 jag var sjukt nervös då men sen visade det sig att det gick bra. 



Lördag

Hej på er!
 
Såg ni mello? Jag tyckte fel låt vann, som vanligt.. Det fanns flera stycken bra bidrag i årets final men ingen av dessa vann såklart. Bishara, Hanna & LIAMOO, Anna Bergendahl och Mohombi var mina favoriter. 
 
Hur som helst, imorgon är det söndag och jag ska ha min allra första bröllopskonsultation. Som ni vet pluggar jag till bröllopskoordinator och ska imorgon träffa ett brudpar för en gratis konsultation. Har lagt ner grymt många timmars jobb på att förbereda så det känns såklart lite surt att inte få betalat för allt jobb jag lagt ner men det ska bli spännande att prova på att genomföra en konsultation. Jag är dock väldigt nervös. Som lärare känner jag mig trygg, jag har koll på hur allting fungerar och kan svara på (oftast) alla frågor som uppkommer. Här känns det dock som om jag är vilse i skogen, i och med att jag är i uppstarten har jag såklart inte stenkoll på allting, som min mentor Johanna Kajson t.ex. men övning ger färdighet, right? 
 
Vi hörs imorgon efteråt, så ska jag berätta hur det gått. 
Har absolut ingen rolig bild att bjuda på, hittade denna i arkivet dock. Alltså hur liten var inte Jack?! I augusti början han skolan.. HALLÅ, va?!



Nytt liv

Fredag kväll och jag är helt slutkörd efter denna vecka, har som sagt varit en oerhört påfrestande och jobbig vecka. 

Dock har det hänt en sak som jag själv inte tror på än. Dagen innan min födelsedag, alltså den 25e februari fick jag äntligen prova på en ny migränmedicin. Jag var den första på sjukhuset i Hässleholm som fick den. Medicinen heter Aimovig och har varit så otroligt efterlängtad ett par år sedan jag hörde om den första gången. Det är en spruta man har en gång i månaden. 
(null)
Jag tror inte någon person i min närhet förstår, alltså förstår på riktigt, vilket helvete jag levt sen 2011 när jag fick kronisk migrän. Jag har missat hela min ungdomstid, jag har gråtit av smärta varje vecka och i princip inte haft något liv. Det enda jag kunnat göra är att jobba, vilket jag egentligen inte ens borde göra och sen gå hem. 

Jag hade verkligen 0 förhoppningar inför Aimovig, ingenting under 8 år har hjälpt mig och då har jag verkligen provat allt som finns på marknaden. Nu måndag till fredag har jag mått bättre än under någon dag de senaste 8 åren. Jag tar just nu endast en migräntablett innan jag går och lägger mig men ingenting under dagen. Jag har ont i huvudet hela tiden men migränen bryter inte ut. Jag vågar inte hoppas på för mycket men detta har varit den bästa veckan i mitt liv. Jag är livrädd att vakna upp och få tillbaka smärtan från helvetet. 



Tragisk vecka

Här har det ekat tomt i veckan. Det har varit en av de tuffaste veckorna i mitt liv. I lördags fick jag reda på ett mycket tragiskt besked. Min närmaste chef och biträdande rektor på skolan där jag jobbar gick tragiskt bort i lördags. Det kom som en chock, jag tror inte det var förrän idag jag faktiskt förstod att det är sant. 

Jag pratade med henne i fredags, jag var en av de sista som såg henne på skolan. Jag var kvar till kl 19 i fredags och hon gick vid 18. Det var sista gången jag såg henne. Det har verkligen varit en extremt tuff och psykiskt påfrestande vecka. Jag tänkte på henne hela helgen och hela denna veckan har tankarna bara snurrat. Kring döden och kring livet. 

I måndags samlades först personalen och redan där brast det för mig. Sen skulle vi meddela detta till våra elever. Jättestarka har de varit och även mina kollegor, vi har hela veckan stöttat varandra varje minut ❤️
(null)
Idag var det en minnesstund med alla elever på högstadiet på morgonen. Prästen pratade och redan där brast jag i gråt och sedan satte de igång musik och elever och personal skulle gå fram för att tända ljus, det var den absolut tuffaste stunden i mitt liv hittills. Jag var tvungen att springa ut gråtandes från aulan för det blev bara för tufft.

Döden är fruktansvärd och livet är så orättvist. Hon har gått bort medan terrorister, mördare, pedofiler och våldtäktsmän lever. Varför är livet såhär? Varför tas de finaste människorna från jorden alldeles för tidigt medan onda människor än lever? 

Hon var en fantastisk människa, kollega och chef. Fann alltid tid för alla, även om tiden egentligen inte fanns där. Brydde sig om allt och alla och när jag hade tuffa dagar på jobbet fanns hon där med sina kloka råd, varma famn & stora kram. Tack för att du visat mig vad det innebär att ha en fantastisk chef, en chef som berömt och funnits där. Jag kände mig för första gången i mitt arbetsliv oerhört uppskaddad, jag fick höra så mycket fint som alltid värmde hjärtat. Jag kommer aldrig att glömma dig, för evigt saknad. Vila i frid, fina ängel. 🕊❤️



Två nya tatueringar

I julklapp fick jag presentkort på tatueringsstudion och jag bokade tid redan före jul, fick vänta två månader och dagen efter min födelsedag vad det äntligen dags! 
(null)
Jag gjorde även min första tatuering på Tattoo Royal här i Hässleholm. Denna gången var det ägaren själv som tatuerade, jag rekommenderar verkligen Andreas! Oerhört proffsig och trevlig. 
(null)
Vi började med denna, tatueringen sitter på biceps och den gjorde faktiskt riktigt ont att göra, mer ont än den på handleden som ska vara ett av de värsta ställena. Hur som helst blev jag väldigt nöjd med den. Dessa två hjärtan som sitter ihop symboliserar mamma & mig. Vi två för alltid ❤️ Jag tycker att hjärtan lätt blir barnsligt så jag ville inte att dessa skulle gå ihop helt. Den blev precis som jag tänkt mig. 
(null)
Sen gick vi vidare till den på utsidan av armen. Texten Be strong girl i, enligt mig, ett riktigt snyggt typsnitt. Jag är galet nöjd med denna, den blev precis som jag föreställt mig. Ville ha exakt detta typsnitt men kunde inte hitta namnet men Andreas kopierade bilden och voilà. Den är perfekt, jag velade mellan Stay strong girl och Be strong girl, frågade mina elever senast samma dag jag gjorde den för beslutsångesten var grov. De flesta tyckte Stay men efter att ha övervägt kom jag fram till att jag gillade utseendet på Be strong mer. 

Denna tatuering är väldigt viktig för mig, jag vill påminna mig själv om att alltid vara stark. Mina sjukdomar gör att jag ibland bara känner för att ge upp och då ska denna tatuering påminna mig om att forsätter vara stark. 
(null)
Här ser ni texten lite mer close up. Jag var livrädd att min diabetes skulle göra tatueringarna mer svårläkta men alla mina tre har läkt jättefint. Eller dessa två läker ju fortfarande, gjorde ont igår och är fortfarande lite röd och öm idag men de läker förvånansvärt fint. 

De kostade 500 kr tillsammans vilket innebär att jag har presentkort kvar på lika mycket. Mamma; en anledning till att jag bara måste göra en till ;-) Man blir faktiskt lite smått beroende... 

Jag köpte en salva som heter No pain creme (den var dyrare än själva tatueringarna) men den skulle vara superbra. Taggad som jag är tar jag på salvan och känner sjukaste smärtan på handen, som om huden höll på att fräta sönder. Direkt blev det vita fläckar på både handen och armen och de gjorde galet ont.  (null)

(null)
Kolla! Jag blev ju tvungen att tvätta av salvan illa kvickt vilket innebär att den inte alls hann börja verka... Flera timmar efter att jag var klar med tatueringarna DÅ börjar salvan verka och armen domnade typ bort. No pain var dagens största FAIL. Jag måste ha fått en allergisk reaktion? 

Jaja, slutet gott, allting gott. Nöjd tjej.