- hundhår på alla kläder men framför allt svarta, jisses 

- vita jeans är vita i 5 minuter 

- alla plagg smutsiga typ direkt 

- dreggel på alla jackor

Dubai Mall som är värdens största köpcentrum är ett väldigt fint köpcentrum men både jag och mamma ogillar det. Jag visste att det var något köpcentrum vi inte tyckte om sist vi var i Dubai men jag mindes inte vilket. Det är extremt mycket folk, har aldrig sett så mycket folk i hela mitt liv. Man fick tränga sig fram och stora folkmassor gick mot en vilket ger mig panik. Det är flera km mellan affärerna, det tog väl ungefär två timmar innan vi hittade en affär i normalklass gällande pris. Det går inte att hitta något. Nej fyfan, jag ska undvika detta ställe framöver. Dock ligger Burj Khalifa och fontänerna precis utanför och det är det som gör att det är ett av världens mest populära ställen. Nästa gång ska jag hålla mig utanför centret istället. 

Det var två saker som var höjdpunkten här och båda hade med glas att göra. 

Tre favoriter från Dubai 🤍 

De senaste två månaderna sedan jag blev dog mum har varit som ett stort vakuum. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så trött, samtidigt som det varit en tid fylld med så mycket kärlek. Hela livet har dock förändrats. Nu måste jag planera allt utifrån Kenzo och alla spontana saker man kunde göra innan går inte längre att göra. I alla fall inte nu första året. Sedan kommer han kunna vara själv hemma ett par timmar så att man tex kan gå på bio eller liknande men i nuläget är det slut med allt sådant. Han är fortfarande en sådan liten bebis ❤️ jag älskar Kenzo så fruktansvärt mycket. Han gör så att jag längtar till att komma hem från jobbet varje dag. Tidigare var det lite strunt samma, kunde sitta kvar två timmar och planera för hade inget att komma hem till. Nu är Kenzo det enda jag vill komma hem till, så fort som möjligt. Det är kärlek på en ny nivå. Min älskade lilla pojke. 

I skrivande stund ligger han och sover precis vid mina fötter. Han följer efter mig vart jag än går i lägenheten och det är så gulligt. 

Jag känner kärlek på en nivå jag inte trodde var möjligt. Jag trodde inte att jag kunde älska såhär. Kan inte tänka mig ett liv utan honom. Detta är ren kärlek, en av de finaste som existerar. 

Det går framåt med Kenzo. Vissa saker har han verkligen blivit allt duktigare på. 

- Han sover 6-6,5 timme under natten utan att behöva kissa. Vi behöver alltså inte gå upp och gå ut på natten vilket är jätteskönt. Jag ska nog prova 7 timmar någon natt snart och se om det går eller inte. 

- Rumsrenheten går verkligen framåt. I början både kissade han och bajsade inomhus varje dag men nu är det inte ofta. Han har lärt sig gå till balkongdörren när han vill ut vilket är så duktigt. Ibland sker det olyckor ändå men oftast är det då jag som inte varit tillräckligt uppmärksam. 

- I början ville han inte gå promenad ett enda steg utan det var bara bita i koppel som gällde. Igår kunde vi för första gången gå några hundra meter utan att kopplet var det mest intressanta i hela världen att ha i munnen. 

- Han har lärt sig sitt, ligg och tass. Vi tränar på snurra och plats, alltså att han ska gå till sin säng men det är svårare. 

Gott nytt år önskar jag och Kenzo! ❤️‍🩹

Jag ska bara vara hemma hos mamma med Kenzo. Det är hans första nyår och jag vill ge honom trygghet med tanke på alla fyrverkerier som kommer att avfyras. Vill inte att min lilla älskling ska vara rädd. 

Att ha valp är som att ha en liten bebis och jag som inte vill ha barn tycker verkligen det är sjukt jobbigt. Det allra jobbigaste är att ens frihet har försvunnit men jag vet att det kommer bli bättre. Jag kan inte ens gå på toa, för då bajsar han inomhus. Städa kan man glömma, allt han ser är en leksak. Han bits som tusan. Golden valpar brukar kallas för landsharks och jag förstår varför. Hans tänder är sylvassa! Det är som små knivar som bara borrar sig in i huden. Jag har fått så många sår och blödigt så många gånger. Bitandet är absolut en av de jobbigaste delarna med Kenzo. Den andra saken som jag tycker är allra jobbigast är att han inte är rumsren. Att 24/7 ha koll på honom så att han inte kissar och bajsar inomhus. Vi har redan haft ett flertal olyckor här hemma. Jag fick till slut ta bort min älskade matta i vardagsrummet efter att där nu är runt 9 stora gula fläckar. Jag ångrar att jag inte tog bort den tidigare för nu vet jag inte hur jag ska lösa det. 

Men att ha koll på honom 24/7 så han inte gör något inomhus är extremt jobbigt. Framför allt när jag är ensam med honom. Måste ständigt ha koll på signaler. Går han runt i cirklar och sniffar? Då är det ut! Första saken på morgonen, ut. Efter sömn, ut. Efter mat, ut. Efter lek, ut. Jisses, jag är helt slut. 

Sömnen är väldigt dålig och kort. Jag har snittat 4 timmars sömn per natt de senaste två veckorna. Jag har sån sömnbrist så när jag och Kenzo är hos mamma så somnar han runt midnatt och då gör jag också det på mammas soffa, sen vaknar vi runt 02.30 och då är det dags att gå hem. När jag skriver detta inlägg så svider ögonen av trötthet. Jag vet dock att det är en övergående period för när han är runt 1 år kommer jag kunna gå sista promenaden runt 22 och sedan kan han hålla sig till 8 på morgonen. Det kommer ju underlätta livet rejält. 

Förutom allt det jobbiga finns det väldigt många roliga stunder. Att mysa med honom är det bästa jag vet. Han har tagit bort en del av min ångest då jag inte har tid att tänka och känna efter som tidigare. Jag har någon att gå upp för, någon jag måste ta hand om. Någon som ger mitt liv en mening i en annan dimension. Så fort han ser mig, om han är hos mamma och jag kommer hem, så springer han mot mig och viftar på svansen. Han är så söt och älskvärd. Jag älskar Kenzo jättemycket. 

Det är jobbigt nu men det är bara att hålla ut. Jag ångrar absolut inte mitt val men trött är jag. Han är en extremt busig valp, verkligen på en ny nivå. 

Följ gärna Kenzos Tiktok där jag lägger upp mycket från vår vardag: 

Kenzogoldenlife 

Min bästa vän ❤️ 

Jag har fått några läsarfrågor som jag tänkte besvara. 

 

Jag betalade 15 tusen för sötnosen! 

 

Jag ska försöka hämta honom redan den 13e, då är han 8 veckor gammal. 

 

Jag har gått ner 18,9 kg sammanlagt. Det känns toppen! Målet är runt 25 kg, vill fortfarande ha kvar mina kurvor och framför allt min rumpa. 

 

Nej det gör jag inte. Jag utesluter inte någonting men har absolut minskat på antal sötsaker men äter fortfarande lite choklad de flesta dagarna i veckan. Dock äter jag mycket mindre portioner. Jag kan vara superhungrig och det känns som om jag skulle kunna äta en häst men när jag börjar äta blir jag mätt fort. 

 

Jag får Ozempic på recept men annars kostar det ett par tusen. 

 

Iband får jag extremt ont i magen, och då menar jag extremt. Det känns som knivar i magen och då måste jag gå på toa snabbt. Oftast släpper det efter det men ibland kan det sitta i ett tag. Det är dock inte på vardaglig basis! 

 

Ja men efter fet mat får jag oftare ont i magen. Efter en kycklingtallrik med pommes från en lokal pizzeria får jag så ont att jag vill dö. Har provat tre gånger och aldrig igen för det är inte värt smärtan. I övrigt kan jag äta allt. 

 

Tack för frågan! Jag skulle säga att den är ganska oförändrad. Jämfört med universitetstiden kommer de mest hemska anfallen kanske liiite sämre men det är nog för att jag inte åker tåg längre, någonsin. Jag tar fortfarande botox var 11e vecka och jag får maxdosen och har fått det ett bra tag så går inte att öka mer. Jag skulle nog säga att den ger likadan effekt hela tiden. Det är ju gift som sprutas in och sedan går det ur kroppen successivt under de 11 veckorna tills det är dags för nästa. Har absolut värre attacker i slutet efter cirka 9 veckor när botoxen inte värkar lika bra längre. Tar också en spruta som heter Ajovy en gång i månaden. Förr förra månaden var jag 1,5 vecka sen med denna för hade glömt den helt. Fick en sådan fruktansvärd attack, värsta på länge. Så den har absolut också effekt. Tar dock fortfarande för mycket migränmedicin. Nu efter operationen har migränen varit mer hanterbar vissa dagar, har inte behövt ta lika mycket medicin men det är för att jag tar en massa andra smärtstillande tabletter som då även minskar migränen. 

Fick denna bilden skickad till mig idag från uppfödaren, herregud vad söt!! Dör söthetsdöden 😭😭😭 Jag ska försöka ordna så att jag kan hämta hem honom redan den 13e, jag vill inte vänta längre. Vill ha honom när han är så liten som möjligt såklart. Och den 13e är han 8 veckor! 

Mitt shoppingberoende har knappast blivit bättre nu när jag helt plötsligt kan shoppa åt Kenzo också… Hela dagen idag har jag varit i olika affärer och köpt en massa saker åt honom. 

Igår när vi var på väg hem från uppfödaren hade jag och mamma hela 13 minuter på oss inne på EKO och under de minuterna hann jag köpa följande. 

Min söta, lilla fina Kenzo. Jag älskar dig redan. Kommer göra allt för dig 🥹 

Jag har länge funderat på att skaffa hund. Jag tror det är exakt vad jag behöver i livet. Jag vet att det är extremt mycket jobb men jag behöver något som känns meningsfullt i mitt liv. Imorgon efter att mamma slutat ska vi åka och kolla på denna. Antingen kommer jag direkt bli störtförälskad eller så kommer jag känna att det inte är något för mig trots allt. Jag vill inte ta något förhastat beslut, en hund är ingen leksak. 

Idag är det dag 5 efter operationen och den har absolut gått över förväntan! Morgonen var dock hemsk. Då hade jag otroligt ont i både hals och öron. Men det gick över när jag tog värktabletter. Tar en tablett mot svullnad i halsen och den är verkligen så himla bra. Natten var dock väldigt jobbig. Jag vaknade flera gånger och hade dödsångest. Det måste vara efter morfinet för det var verkligen hallucinationer. Jag var livrädd för att somna om för var helt säker på att jag skulle dö. Det var mycket obehagligt. Nu skippar jag morfinet på dagen och tar en till kvällen bara. Jag blir dock lite förvånad över att jag har så pass "lite" ont jämfört med andra. Dag 4 och 5 säger alla är så hemska men jag tycker inte det. Det är absolut hanterbart och jag har haft mycket mer ont vid halsfluss. Om alla har så himla ont dag 3-8, varför har inte jag det? Jag är lycklig för varje sekund som är hanterbar 🙏🏼

Är dock extremt uttråkad. Det är sjukt tråkigt att vara sjukskriven. Jag får inte städa och jag får inte anstränga mig. Får inte ens dammsuga så finns inte så mycket att göra. Jag kan fortfarande inte prata vilket är jättetråkigt. Jag kan inte heller äta vanlig mat än. Är så försiktig med tanke på eventuell blödning. Idag åt jag för första gången på 5 dagar riktig mat dock. Överkokta snabbmakaroner för de kan sväljas hela och liten bit falukorv. Det gick okej! 

Detta var jag precis efter narkosen. Man har ju mått bättre i sitt liv om man säger så 🤪🤪🤪 Har aldrig någonsin känt mig så borta. Kunde inte hålla ögonen öppna och det tog ungefär 40 min innan jag förstod vart jag befann mig någonstans. Kolla mina svullna ögonlock 😭 nej har mådde man shit. Men känslan när jag vaknade och insåg "jag har överlevt operationen!!!" var tacksamhet deluxe. 

Är det någon som har koll på vad narkos egentligen innehåller? Om jag har förstått det rätt så är det inget narkotikaklassat i? Men man kände ju sig helt lost i skallen alltså. Nu ska jag gå och ta en Oxy (starka grejer) och sova. Mår absolut sämre nu ikväll än under dagen. 

- Hallonkräm

- Druckit en halv kopp varm choklad

- Ätit två mackor mjukt bröd utan kanter 

- 8 isch pannkakor, mammas pannkakor är det som går ner lättast men bara de mjuka delarna 

- En tallrik soppa 

- Druckit sammanlagt 1,5 glas saft under alla dessa dagar. 

Ja det är det. Jag är med andra ord konstant hungrig, törstig och uttorkad. Jag kommer inte våga börja äta riktig mat förrän dag 10-11. Att äta mat ökar risk för blödning och när sårskorporna kommer börja trilla av i halsen kommande dagar så ska man vara försiktig för mat kan göra så att sårskorpan lämnar ett sår som då kan börja blöda och är det något jag är livrädd för så är det blödning!! Läkaren som opererade mig berättade att det blödde ungefär sammanlagt två teskedar under min operation vilket inte är mycket. Var så tacksam över det ❣️ 

Hur som helst. Lördagen innan operationen var jag och Alexandra ute och åt på Harrys. Det var väldigt mysigt, så längesedan vi träffades så det var otroligt trevligt att catcha upp. God mat också! Älskar äta ute, det är så gott och mysigt. 

Idag har jag gått in på dag 4 och än så länge är det över förväntan hanterbart! Idag när jag vaknade hade jag inte jätteont i halsen. Jag har ont och är öm men det är inte en sån smärta att jag vill gråta varje gång jag sväljer som det var de första dagarna. Då börjar jag istället tro att något är fel? För man ska ju ha jätteont dag 4!! Det säger alla. Igår och imorse hade jag lite smärta som strålade mot öronen men det var inte extremt farligt. I och med att jag har mindre ont i halsen kan jag svälja fler tabletter vilket gör mig glad men illamående. Kollade i halsen idag och det är en massa vita beläggningar vilket är bra, det är så det ska se ut. Undra om smärtan kommer tillbaka och vilken typ av smärta 🤔

Nu ska jag försöka få i mig en pannkaka och sedan ta medicin. Måste ta en oxy till och en långverkande och försöka sova bort lite smärta. Har fått ont i käken också. 

Nu är jag äntligen hemma från sjukhuset! Måste verkligen börja inlägget med att tacka all personal på CSK i Kristianstad för att de tog så väl hand om mig. Redan i måndags fick jag träffa tjejen som skulle operera mig. Hon var så himla snäll och förståelse så det kändes bra redan då. 

 

Det började i alla fall med att jag skulle vara på sjukhuset klockan 10 igår. Mamma följde mig till avdelningen men där fick vi säga hejdå till varandra. Jag fick direkt byta om till sjukhusets kläder och sedan fick jag en säng där jag skulle ligga. Jag delade rum med tre andra personer vilket inte var så kul men det gick okej. Efter att jag hade bytt om la jag mig i sängen och tog det lugnt en stund. Jag passade på att dricka sista gångerna för jag visste att det är kört med dryck sedan. Sköterska kom in och jag fick en infart i armen där jag skulle få sockerlösning pga diabetesen. De kopplade upp dropp. Jag var ju så orolig för blodsockret inför operationen men på något magiskt sätt höll det sig perfekt!! Så, så tacksam för att min diabetes för en gångs skull ville samarbeta med mig. Sedan låg jag där och lyssnade på musik och kollade mobilen. Fick en massa lyckohälsningar inför operationen av både nära och kära men också av kollegor, det kändes så fint. 

 

Plötsligt kommer sköterskan in och säger att min operation har blivit framflyttad så jag ska opereras 12.45 istället för 13.55. Då blev jag äckligt nervös och ringde mamma direkt. Jag försökte mentalt ställa in mig på att detta klarar jag. Sköterskan kom och hämtade mig runt 12.30 och då skulle man kissa precis innan. Sekunden då hon tog tag i min säng och började rulla ut mig ur rummet kände jag att nu finns det ingen återvändo, nu gäller det bara att vara stark. Sedan gick allt fort. Plötsligt stod sängen inne i operationsrummet och där var åtta personal som tog hand om mig. Fick ännu en infart men denna gången i handen. Det var ingen trevlig upplevelse med en nål i handen men ingenting man inte klarar. De satte även EKG på mig och satte mig under uppsikt med diabetesen. Jag fick ge koden till min mobil så att de hade tillgång till att kolla mitt blodsocker under operationens gång. Sedan fick jag lugnande medicin och skulle andas genom en mask. Samtidigt sa narkosläkaren till mig att jag nu får narkos via blodet och att jag ska blunda när jag börjar känna mig sömnig. Jag minns inte ens när jag somnade, utan jag kommer ihåg att jag blundade och nästa minne är två timmar senare då jag vaknar upp i en annan sal, på uppvaket. Jag var helt groggy och lost efter narkosen. Kunde inte hålla ögonen öppna så sov till och från i cirka 1 timme innan jag sakta återfick medvetandet. Det är helt sjukt hur fantastiskt narkos är. Att man bara blir helt utslagen och inte minns något alls. Hade det inte varit för smärtan så hade jag inte ens vetat att jag genomgått en operation. Första tanken när jag slog upp ögonen var att jag överlevde operationen!! Jag blev helt överväldigad av tacksamhet och var nära på att börja gråta. 

 

Här har jag precis vaknat upp efter narkosen. 

Morfinen verkade fortfarande så jag hade inte jätteont precis efter operationen, kändes som när man har jobbigt halsont. Fick en piggelin men var så öm i halsen så det tog 45 min att äta upp toppen på glassen och sedan gick det inte mer. Efter några timmar fick jag flyttas tillbaka till avdelningen och där väntade mamma på mig. Fina mamma som blev helt tårögd när hon såg mig!! Jag kunde inte alls prata så jag fick skriva till henne på sms och hon svarade muntligt. Kunde i alla fall hålla henne i handen. Efter en stund blev jag väldigt trött och då åkte mamma hem. Jag började få mer och mer ont i takt med att narkosen gick ur kroppen. Jag fick smärtlindring via blodet men de ville också att jag skulle svälja en Oxynorm. Vid detta laget hade jag inte ätit på 26 timmar och inte druckit på 15 timmar. Jag mådde SKIT!!! Att svälja Oxyn var bland det mest smärtsamma jag gjort. Kändes som att jag skulle dö. Både på kvällen innan jag skulle sova och 5 på morgonen fick jag smärtstillande i blodet. 

Här mådde jag riktigt dåligt. Var väldigt snurrig efter narkosen, när jag gick på toa snurrade hela världen under mina fötter. Var också likblek! Har nog aldrig sett mig så blek. 

Idag kl 11.30 fick jag åka hem. Sedan dess har jag ätit två skedar kräm, en liten skopa vaniljglass och en liten bit piggelin. Dödshungrig 💀💀

Smärtan på sjukhuset har ändå varit hanterbar. Hade sagt att den efter operationen var 3/10 och när den var som värt på sjukhuset var det 6/10. Nu har det absolut gått upp till 7 eller 8/10 beroende på hur mycket mer den kommer stiga. Det gör vidrigt ont varje gång jag sväljer vilket leder till att jag varken äter eller dricker och då mår jag ännu sämre. Just nu känns det som rakblad i halsen, jag bävar inför varje gång jag ska svälja. Jag har hört att dag 3 och 4 är hemska. Jag bara undrar hur ont jag kommer ha imorgon och hur ska man klara det. Jag skulle vilja kolla i halsen för att se hur det ser ut men vågar inte riktigt för är rädd att jag ska kräkas. Såg en video på Tiktok när en tjej hade lagt upp och det såg jävligt vidrigt ut. 

Idag fick jag veta vilken tid jag ska opereras. Imorgon kl 13.55 är det dags. Jag ska dock vara på sjukhuset redan kl 10. Igår var jobbigt men dagen idag har varit ännu jobbigare. Tankarna snurrar och jag är jätterädd. Kommer det göra så ont så man vill dö av smärta? Hur kommer jag må efter narkosen? Är det läskigt att bli sövd? Hur ont kommer jag ha när jag vaknar? Hur kommer blodsockret hålla sig före, under och efter operationen? Så många frågor men så lite svar. 

Jag försöker ställa in mig på att jag klarar detta och på att jag kommer ha extremt ont. Jag kommer dock få morfin och lite andra smärtstillande så jag ska ta dessa regelbundet för att minska på smärtan. Jag tänker att ingen har ju dött av smärtan trots att många känner att de kommer göra det så sker det ju inte. En människa klarar av bra mycket mer smärta än vad man tror. Sedan har jag upplevt sjuk smärta med halsen. Alla äckliga halsflusser jag haft men framför allt när jag fick fuso bakterien. Då grät jag varje gång jag skulle svälja för det gjorde så djävulskt ont. Om detta är i närheten av den smärtan eller värre så kommer jag ångra att jag föddes för fyfan vad ont det gjorde. Det är den värsta smärtan jag upplevt i mitt liv hittills, i alla fall med halsen. Sedan har jag ju haft omänskliga migränattacker också. Sådana attacker där jag bara har velat dö utan att överdriva. Jag hoppas ändå att smärtan jag gått igenom innan har fått mig att bli lite härdad. Nu kör vi!