slide show

Födelsedagsmiddag

Sportlovet var inte speciellt bra, han förstörde hela lovet och framför allt min födelsedag. Vilken kille, vilken stjärna✨✨

Jag mådde dåligt mest hela lovet, det kan vara ett av de sämsta loven någonsin. Ett par dagar innan min födelsedag var jag i alla fall i Kristianstad för att fira mig i förväg. Det blev en fin dag ändå. 
(null)

(null)
Ångrar lowkey att jag inte köpte denna väst men den var lite för dyr. 
(null)Favoritrestaurangen, Steakhouse <3 
(null)

(null)
Men goooott!! 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Vill du vinna mitt hjärta, bjud mig till Steakhouse haha 🥺 Nej men väldigt gott och mysigt, älskar att sitta här. 



Det är tur du har oss

Det är inte mycket som går rätt i mitt liv just nu. Idag sa ett par av mina elever "Carro, allt går åt helvete i ditt liv just nu men det är ju himla tur att du har oss, något positivt i ditt liv".  Nej men jag orkar inte så gulliga de är. De är mina guldklimpar i vardagen.

Igår mådde jag sämre än sämst på jobbet, jag har nog aldrig mått så dåligt någonsin där. Inte nog med allt med halsen så fick jag sådan sjuk migrän en stund innan jag skulle ha lektion att jag visste inte var jag skulle ta vägen. De bara Carro vi kan släcka lamporna om ditt huvud blir bättre av det 🥺 Jag har varit på jobbet alla dagar denna veckan men endast när jag haft lektioner, och sedan åkt hem. Jag berättade för alla mina klasser om halsen och hela situationen och de har varit guld värda! Alla har varit så himla snälla och förstående. Jag sa till dem att jag inte vill behöva säga till en enda gång utan att de bara ska vara lugna och göra det det blir tillsagda. De har varit helt fantastiska. 
(null)
En positiv sak är i alla fall att jag gått ner 10 kg! Weey, är så stolt över mig själv. 10 kg sedan november. Jag är absolut inte färdig där men 10 känns jäkligt gött. Nu siktar jag mot nästa delmål som är 2 kg ifrån, uppdaterar när jag nått det 🤩



Aj

Igår fick jag inte komma till helgmottagningen men imorse när jag vaknade var halsen en fullständig katastrof. Mamma kollade i halsen och det är så många vita beläggningar. Vi ringde direkt och idag ville de äntligen träffa mig. Jag fick träffa en väldigt bra läkare! Hon var så proffsig och duktig. Snabbsänkan är hög. För två veckor sedan när de tog sänkan låg den på 20, idag på 75 så det är en infektion i halsen. Hon kollade i min hals och sa att det ser riktigt illa ut. Mina körtlar är extremt svullna och smärtan strålade upp till öronen när hon rörde utsidan av halsen. De tog även en halsodling så vi får se vad den säger. Jag fick en bred antitbiotika utskriven, som jag verkligen hoppas hjälper. Det finns risk att halsprovet visar på en elak bakterie och då måste mer antibiotika sättas in plus att då behöver det skäras i halsen. Blev livrädd när jag hörde om det! 

Vad är detta för skit?? Jag har så extremt ont i halsen, det är en omänsklig smärta. Jag är så hungrig för har inte kunnat äta på två dagar och att svälja vätska är omöjligt. Nu måste jag försöka göra det ändå pga antibiotikan, tre gånger om dagen. Om det svullnar mer eller om jag kommer ha svårt att gapa så måste jag åka till akuten för att läggas in. Har så ont i magen av all oro. Läkaren sa att detta inte smittar utan det är något som inte står rätt till med min hals. Jag får dock se hur det blir med jobbet. Det är NP nästa vecka och jag har ansvar för 2 av 3 åk 9 så jag känner mig sönderstressad över det. Vilken jävla dålig tidpunkt. 



Vilken vidrig dag

Vad är det som händer med mig? Ingen vet och jag fattar ingenting. Dagen innan min födelsedag var jag på helgmottagningen där de trodde jag hade halsfluss så jag fick penicillin. Jag hade vidrigt ont i halsen. Jag tog hela kuren på 10 dagar och efter cirka 6 dagar kände jag mig frisk igen. Fram till igår dvs… Igårkväll började jag få extremt ont i halsen igen. En väldigt konstig smärta. Det känns som om det dras knivar genom hela min hals, det gör så vidrigt, vidrigt ont. Sedan igår har jag kunnat dricka ett halvt glas, jag är uttorkad och har sjuk migrän. Äta kan jag glömma. Det gör så ont när jag ska svälja mat att tårarna rinner. Jag har inte kunnat äta något alls idag, har tvingat i mig en halv smoothie. Jag är så hungrig men kan inte få i mig något. Jag förstår inte alls vad som händer med halsen och känner en stor oro. Är det någon inflammation? Infektion? Halsfluss igen? Något med sköldkörteln? Det känns inte okej, det känns som om något är väldigt fel med halsen för det är ingen vanlig "halsont". Det konstiga är att både nu och för två veckor sedan när jag fick penicillin så är jag inte förkyld. Jag har inte feber, snuva, hosta osv utan det är halsen. På måndag måste jag ringa min vårdcentral och kräva tid för undersökning! Här i Sverige är det nästan omöjligt att kunna få vård, trots att det är jag själv som känner min kropp bäst och vet att något är fel. Jag vill att de ska göra alla halstester man kan göra för jag vill få reda på vad det är som händer. Jag vill även göra ultraljud på sköldkörteln, jag har gjort det en gång tidigare då min sköldkörtel var lite svullen och jag hade lite förhöjda värden men inget som det skulle göras något åt. Jag kunde inte alls sova i natt pga oron. När jag vaknade fick jag till råga på allt mensvärk och ni som hängt med vet att min mensvärk är grov. Jag tar alltid väldigt mycket stark medicin mot kramp för att kunna klara dagen. Jag tog medicin på morgonen men pga att halsen är helt fuckad blev jag så illamående när jag svalde att jag kräktes upp allting. Helt fantastisk dag! Mamma var där och hjälpte mig, guld ❤️ I övrigt är min rygg fortfarande helt fuckad, jag har så ont dygnet runt. 

Halsen 😭😭 Aj! Jag skulle egentligen jobba imorgon i butiken. Hela dagen och 100% OB men jag fick skriva till chefen att det inte går. Jag som aldrig missar jobb var bara tvungen nu, jag måste tänka på mig själv för en gångs skull. 
(null)
Imorgon ska jag försöka sova så mycket som möjligt. Jag ska nu försöka ta medicin mot mensvärk igen och kolla om det går bättre för det har varit en fullkomligt vidrig dag! 

Tyvärr kantas mitt liv av väldigt mycket smärta. Det är ingenting folk märker när de umgås med mig eller ser mig på jobbet för då lägger jag på en fasad. Bakom stängda dörrar är dock mitt liv inga gröna skogar utan snarare ofta väldigt mörkt fyllt av smärta. Jag är så tacksam för mamma som vet hur dåligt jag mår och alltid finns där för mig. Hon är alltid bara ett samtal bort, jag älskar henne så mycket. 



Vågar man?

Tjejer, finns det verkligen bra killar där ute? Jag vågar knappt börja snacka med någon ny för orkar inte må så dåligt igen som jag har gjort de senaste två månaderna. Är bara rädd att alla kommer såra mig som han gjorde. Jag vet vad jag egentligen förtjänar och jag vet att han inte levde upp till det men ändå, det är läskigt. Jag är en person som verkligen har extremt svårt att öppna upp mig för nya personer och känna mig trygg, det är bland det svåraste för mig. Jag vågade öppna upp mig och visa mig sårbar och han krossade det. 
(null)




20.07

(null)
Ny jobbvecka på G och jag ska verkligen försöka att inte begrava mig i jobb denna vecka. Jag är väldigt destruktiv när det gäller det, när jag mår dåligt flyr jag istället in i jobbets värld för då slipper jag tänka. Då går jag istället in i en roll och slipper då att hantera de jobbiga känslor och tankar som finns. Senast i fredags var jag kvar, alldeles för länge, sist av alla åkte jag hem - allt för att inte möta de jobbiga tankarna. Det går okej att hålla tankarna borta på jobbet men hemma är det väldigt tufft. 

Jag ska försöka att vara snällare mot mig själv denna veckan. Jobba mindre, försöka vara lite mer glad, lägga ifrån mig mobilen, logga ut från sociala medier, läsa mycket och inte tänka på honom. Imorgon har det gått en vecka och jag vill inte må såhär längre. Jag mådde inte bra innan jag träffade honom ens men nu mår jag sämre än på länge, väldigt länge. Gå promenader vill jag också försöka få in. Le mer. Känna att det går åt rätt håll. 

Sedan är det mycket på jobbet nu. Det är nationella prov om bara ett par veckor och det är ett jäkla jobb varje år men jag ska inte begrava mig i jobb, jag kan inte fly mina problem genom att jobba mer, mer och mer för det får ju bara mig till att må ännu sämre, det vet jag egentligen. 

I övrigt är ju elpriserna sjuka! Imorgon ska 1 kWh kosta 550 öre och då är inte moms och övriga kostnader inräknade. Jag har aldrig varit med om något sjukare. Jag fryser verkligen sönder i min lägenhet men jag kan inte ha värmen igång som jag egentligen borde ha för det är för dyrt. Kallhyra är djävulens påhitt. Det och de extrema bensinpriserna just nu gör mig mer pank än någonsin. Ett tips är att ladda ner appen "Elen", där står det hur mycket 1 kWh kommer att kosta timme för timme. Idag har det varierat mellan 27 öre som lägst till 280 öre som högst, då vet man när man inte ska köra tvättmaskinen och liknande. 



Mår inte bra

(null)
Jag mår inte bra just nu och det är svårt att låtsas att allt är bra när det inte är det. Tiden läker alla sår sägs det men just nu känns det inte som det. Jag saknar honom, trots att jag inte borde göra det så är det precis vad jag gör. Jag vill bara se hans namn på skärmen igen trots att jag vet att det inte kommer hända. På måndag har det gått en vecka och fortfarande påminner allt mig om honom. 




Du förstörde mig

Nej nej säg till din mamma
Hur du behandlar
Hur du, förstörde mig
Säg mig hur kan du glömma
Utan att känna, nått när de dödar mig
(null)

Jag känner mig helt förstörd. Från total lycka till totalt mörker. Innerst inne visste jag hela tiden att det till slut skulle bli såhär men jag hoppades att jag hade fel. Jag lyssnade inte på någon i min närhet, trodde blint på allt han sa. Jag försökte ignorera alla röda flaggor men nu har han visat sitt rätta jag. Han har förstört mig, grovt. Jag saknar den jag var tidigare, innan jag träffade honom. Dessa två månader har varit en jävla berg och dalbana som gjorde mig allt mer åksjuk varje dag. Just nu dödar det mig inifrån och ut. Jag hatar den personen han fått mig att bli. Jag trodde aldrig jag skulle låta honom eller någon förstöra mig, bryta ner mig på detta sätt, men så blev det. 

Det värsta av allt kommer dock att bli tomheten. Att inte se hans namn på skärmen mer. Att inte skriva med honom stora delar av dygnets vakna timmar. Att inte ha någon att berätta om sin dag för. Att aldrig mer få känna hans varma famn och titta in i hans ögon. Att aldrig mer få krama honom eller vakna upp bredvid honom. Han var i alla fall en duktig skådespelare, det måste jag ge honom. Nu är allting över och det gör så jävla ont. Nu måste jag försöka pussla ihop mig själv, men hur gör man det? Du har fått mig att tappa tilliten för killar, grattis. Jag kände faktiskt något för dig medan det för din del var så enkelt att avsluta, med ett ord, "ja". 






Min dag idag, 29!

Idag fyller jag 29! 🎈🎉
(null)
Jisses vad tiden går fort! Lilla jag, 29 år? Jag pratade med en gammal elev tidigare idag som grattade mig och han skrev att han kommer ihåg när jag fyllde 24 år, det var mitt första år som lärare 💗 Tiden går alldeles för fort. 

Jag har varit hemma hos mamma och blivit uppvaktad, fått fina presenter och kärlek. Ikväll ska jag fira med 4 kompisar, vi skulle egentligen blivit 6 st tillsammans men Sofia är sjuk, krya på dig vännen! Vi ska först ut och äta och sen hem till mig. Tyvärr är jag inte helt på topp heller, jag går på penicillin och har gjort det ett par dagar nu så jag smittar inte längre. Jag hade ju kunnat tänka mig en bättre födelsedag dock men det är bara att ladda upp inför nästa år, 30 jisses! 



Ukraina <3

Så otroligt obehagligt med situationen i Ukraina! Krig i Europa år 2022? Vad är det som sker? Hur en person som Putin kan ha så mycket makt och verkställa sina planer skrämmer mig. Det finns så många paralleller till Hitler. Har världen inte kommit längre än så? Ska samma misstag ske om och om igen? Jag läste nu ikväll att Ryssland har bombat ukrainska sjukhus, hur omänskligt är inte det? Jag blir såklart också orolig för Polen, som är Ukrainas grannland. Hur kommer situationen att utvecklas där? Jag skänker en tanke till alla som är tvungna att fly sina hem, att ge upp sin trygghet, år 2022. Ofattbart. 



Marry me

Ikväll var jag på bio och såg "Marry me" med Jennifer Lopez. Vilken QUEEN hon är?! Så jäkla snygg och så sjukt talangsfull. Sjunger, dansar och skådespelar som en gud. 
(null)
Riktigt bra film! Rekommenderas starkt. 
(null)
Det var ingen annan som hade bokat biljetter till ikväll, helt fantastiskt med en tom biosalong, det hade jag kunnat vänja mig vid! 



Barnfri

Nu ska vi diskutera ett väldigt kontroversiellt ämne här, barnfrihet. Frivillig barnfrihet, alltså att inte vilja skaffa barn. Det är inte normen. Normen är att skaffa barn, att bli mamma, att bilda familj och skaffa fler barn. Det är inte min norm. Det är inte så jag vill leva. 
 
När jag var barn och växte upp fanns väl tanken där som hos de allra flesta. När jag blir stor ska jag gifta mig och skaffa barn. Det fanns liksom inget annat i tanken? Jag växte i alla fall inte upp med någon vuxen som aktivt valde at inte skaffa barn. Gjorde ni det? När jag sedan blev tonåring växte känslan av att aldrig vilja vara gravid fram. Jag har vetat sedan jag var runt 17 år att jag aldrig vill bära på ett barn. Jag kommer aldrig i hela mitt liv genomgå en graviditet, det är en mardröm för mig. Jag vill inte vara gravid, aldrig. Dock fanns alltid tanken där att skaffa barn på annat sätt - adoptera? Surrogatmamma? Det är på senaste året, kanske åren som tanken att jag nog inte ens vill ha barn har vuxit sig allt starkare. 
 
Vad är egentligen syftet med att skaffa barn? Jag vet inte riktigt vad föräldrar svarar på det, någon av er kanske kan svara på det? För mig finns det inte riktigt något syfte med att skaffa barn. Jag tror absolut inte att jag hade blivit lyckligare av det, utan snarare olyckligare. Jag tycker inte om barn. Eller tycker om kanske är fel ord. Jag tycker om barn en kort stund och på håll men jag får grov ångest av att tänka att jag skulle behöva dras med ett barn dygnet runt. Jag blir så trött av själva tanken. Jag tycker inte det är roligt att leka med barn, det är inte roligt att anpassa hela sitt liv efter ett litet barn som ständigt behöver uppmärksamhet och att tas hand om. 
 
När jag ser en mamma med två-tre barn ute på stan får jag ångesttankar, det är så långt ifrån man kan komma livet jag vill leva. Jag tror absolut att jag hade blivit en bra mamma. Jag hade tagit hand om barnet på ett fint sätt och älskat det men jag hade varit olycklig. Jag vill inte ta hand om något barn. Jag vill ha min frihet. Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill utan att behöva anpassa mig. Jag vet inte om min diabetes, migrän och utbrändhet spelar roll i detta också - antagligen. Jag hade aldrig orkat, jag ser inte hur det skulle kunna gå ihop. 
 
Vi lever i år 2022, är det inte upp till varje enskild kvinna att välja om hon vill skaffa barn eller inte? Varför ska det ses som något onormalt och själviskt att inte vilja ha barn? Det är väl för fasen mer själviskt att skaffa barn och sedan inte vilja ta hand om barnet? Nästan varje gång jag pratar med någon och berättar att jag inte vill ha barn får jag kommentarer som Du kommer ångra dig i framtiden. Kvinnor ska skaffa barn. När du väl har barnet i din famn kommer allt bli bra. Du kommer ändra din syn på saken när du blir kär. Fast NEJ, jag vill inte och jag kommer knappast göra det andra tycker jag ska göra för att passa in i normen? Jag pratade med en kollega och snacket ledde in på mensvärk och då sa jag att jag inte vill ha barn så det känns bara onödigt för mig att få mens månad efter månad. Då sa hon "När du väl kommer ha barnet i din famn kommer du glömma alla sådana tankar". Ursäkta, men lyssnade du ens på det jag sa? 
 
Jag ska aldrig säga aldrig men jag har väldigt, väldigt svårt att tro att jag någongång kommer att vilja ha barn. Dock är jag nu i den åldern där alla börjar skaffa barn och tankarna spökar. Tänk så kommer jag bli väldigt ensam? Tänk så kommer jag ångra mig? Ja vad vet jag. Jag känner i alla fall att hela min kropp skriker nej tack.
 
Hur ställer ni er till barnfrågan? 
Känner ni någon som valt bort att skaffa barn frivilligt? Det pratas ju så väldigt mycket om ofrivillig barnlöshet men nästan aldrig frivillig. Jag känner faktiskt ingen som inte vill skaffa barn/inte har barn.
Hur ser ni på att bryta normerna och faktiskt inte vilja skaffa barn? 
 
Hade varit kul att diskutera detta med er ♥
 



Upp och ner

Sportlov! Så, så himla skönt. Jag känner mig dock trött, väldigt trött. Mitt mående går verkligen upp och ner exakt hela tiden och det börjar bli tröttsamt. Ena minuten känner jag att nu håller det äntligen på att vända medan jag bara en halvtimme senare kraschar, ännu en gång. Detta har nu hållit i sig i så många år, kommer jag aldrig må bra igen? Kommer jag aldrig bli mig själv igen? Eller är detta den nya jag? 

Efter att han hade åkt i måndags morgon har jag gjort absolut ingenting. Varvat sova med att vila och kämpat med måendet. 
(null)
Planerna för lovet är inte enormt många för jag orkar inte. Ikväll ska jag i alla fall på bio. Imorgon ska jag och mamma till Kristianstad och fira min födelsedag i förskott och på lördag fyller jag år och ska fira med fem kompisar. 

Jag ska försöka ta tag i mitt mående men hur tusan gör man det? Jag vet inte om det fortfarande är utbrändheten som finns där eller om det är en depression jag är inne i? Ibland känner jag mig glad och lugn men bara någon timme senare känner jag en inte stress och är nere på botten igen. Vilka jäkla vändningar. Jag sover men trots det känner jag mig aldrig utvilad. Ögonen svider av trötthet och orken finns inte där. Vardagssysslor känns jobbiga igen. Det mesta känns jobbigt. 




Min lycka

Äntligen blev det av ❤️ Igår träffade jag Tinder killen igen, efter en väldigt lång tid. Vi har planerat flera gånger men det har aldrig blivit av, men igår så. Vi spenderade 15 timmar tillsammans, min lycka, min trygghet. Det var 15 väldigt, väldigt bra timmar. Han har precis åkt, jag saknar honom redan. 
(null)

(null)
Har fortfarande lite svårt att fatta att den allra första Tinder dejten jag gick på någonsin visade sig vara denna fantastiska kille. Jag kan inte förklara med ord hur fin han är mot mig. Jag känner mig så trygg med honom.






LEDIG

Har ni haft en bra vecka? Det har jag, jag har hunnit med mycket på jobbet tycker jag. Jag har hunnit rätta cirka 30 noveller så jag är mer än nöjd! 

Idag är jag ledig, jag kompar och det känns otroligt skönt! Eleverna har vinterfriluftsdag och i och med att jag tog en extra klass hela förra läsåret får jag ta ut några temadagar/friluftsdagar och det tackar jag inte nej till då jag verkligen avskyr sådana dagar. 
(null)
Jag ska njuta av min lediga dag! 
Sovmorgon 
Kolla Eagles i sängen 
Läsa klart min bok & börja på en ny 
Städa lite 
Dammsuga 
Blogga 
Redigera bilder 
Kolla på film 

Perfekt dag med andra ord :-) 

Firade ni alla ❤️ dag i måndags? Hade ni det mysigt? Jag firade inte, för mig var det som vilken annan dag som helst. Jag kan tänka mig att det är en jättemysig dag att fira tillsammans med en partner dock. Hoppas ni fick lite kärlek i alla fall, oavsett om det var från familj, vänner eller en partner. 



Drömmen

(null)
Denna sommaren kommer bli grym! En vecka i Spanien och två veckor i Grekland, alltså wow?? Jag ska alltså vara utomlands 3 veckor sammanlagt? 🥺😍 Jag ska få njuta av tre veckor på en strand, gråter typ av lycka. Någonstans ska vi lyckas klämma in Polen också. Detta är motivation för resten av terminen. 



Pure happiness

Lyckliga tjejen. I sommar är jag här igen, vilken lycka. 
(null)

(null)

(null)





En mindre rolig lördag

Det har varit en tuff vecka på jobbet. Onsdagens studiedag tog halvt död på mig och jag har haft utvecklingssamtal varje kväll vilket innebär att jobbdagarna har blivit extremt långa. Har haft mycket jobb att fixa hemma också så det har blivit väldigt många timmar om dagen. Inte nog med det så jobbade jag i butiken hela dagen idag. Just nu jobbar jag inte mycket, vi som jobbar extra får ett 8 timmars pass i månaden nu så det är inte alls mycket men tajmingen gjorde så att det passet landade på denna vecka. Jag är helt slut, jag kommer inte ihåg senaste gången jag var såhär trött. Min rygg gör extremt ont, tyvärr läker inte kotan som den ska och trots att jag bröt ryggen i juli så är den fortfarande inte bra. 

Försökte sova en timme nu när jag kom hem men det är omöjligt. Hur trött jag än är kan jag aldrig somna i sängen under dagen/tidig kväll. Det går bara inte? Soffan hade jag säkert somnat på men inte sängen. Jag önskar att jag vore en person som kan ta korta powernaps men jag somnar liksom inte… 
(null)
Jag ska snart hem till mamma, hon ska bjuda mig på middag och så ska vi kolla mello. Världens bästa mamma ❤️ 

Mycket roligare än såhär blir inte min lördag. Det jag tjänar på mitt extrajobb går till sommarens Greklandresa, den håller min livsmotivation uppe 🙏🏼 (förutom pengarna jag var tvungen att lägga på bilden dvs…). 




08.28

Studiedag idag, tyvärr. Mina onsdagar är annars väldigt sköna med två lektioner och för en gångs skull mycket planeringstid, och även sovmorgon. Idag är det föreläsning hela förmiddagen och ämnesnätverk hela eftermiddagen så jag har ju haft roligare dagar om man säger så :-) 
(null)
En jätterolig sak är att idag visar vågen på -6,5 kg, så pepp!! Sedan den 27 november har jag alltså lyckats gå ner 6,5 kg. Målet är att till slutet av februari ska jag ha gått ner ytterligare 2,8 kg. 

Under en väldigt kort period för några år sedan gick jag upp väldigt mycket i vikt. Först 15 kg under cirka ett halvår av en medicin mot migrän. Jag har aldrig mått så dåligt i mig själv som när jag tog den. Jag åt obeskrivliga mängder, blev aldrig mätt och medicinen gjorde mig svullen i hela kroppen och ansiktet. Den hjälpte mot migränen men jag fick sluta med den. Sedan började jag med en spruta som gjorde att jag gick upp 10 kg under två månaders tid, en snabb viktuppgång med andra ord. Jag bytte till en annan spruta pga biverkningar med myrkryp i benen och med den nya sprutan startade processen om på nytt, denna gången 7 kg. Sammanlagt 37 kg viktuppgång. Viktuppgång är en väldigt vanlig biverkning av sprutorna, tyvärr. Nu är jag peppad på att nå mitt första delmål! 




Dags för ännu en ny jobbvecka

Redo för en ny jobbvecka! Bara två veckors skola kvar innan det är lov, sportlov. Det har gått så fort?? Dock kommer dessa två veckorna bli tuffa då det är dags för utvecklingssamtal ännu en gång. 
(null)
De närmaste två veckorna ska jag avsluta novellskrivande med mina två 9or och börja med källkritik som ska mynna ut i en debattartikel kring Plymouthbröderna. Med min 8a ska jag börja med ett stort källkritiksområde som ska avslutas med en stor slutuppgift. Jag har blivit intervjuad av en grundskoletidning kring just detta område, känns så kul! 
(null)
I spanskan blir det fokus på frågefraser i åk 6, skrivande (beskriva en Astrid Lindgren figur) för åk 7 och mycket skrivande för åk 8, även ett läsförståelsetest. 

Nu kör vi! 



Tidigare inlägg Nyare inlägg