slide show

Måndag hemma i Sverige

Hej vänner <3
(null)
Idag är det måndag vilket innebär att det bara är två dagar kvar på semestern, åh nej!!!! :( helt galet hur fort dessa veckorna har gått. Trots att semestern snart är slut tänkte jag boka in lite aktiviteter med vänner augusti ut, jag orkar aldrig träffa någon när jag jobbar för jag jobbar alltid för mycket men det ska jag ändra på. Förlänga sommaren lite liksom. 

Bilden är från Grekland, man var ju lagom brun. Jag känner mig verkligen SÅ fräsch när jag är brun, vill vara det året runt... Mår så dåligt när jag är blek, men brun utan sol luktar så jäkla äckligt så jag kan inte använda det. Finns det ens någon BUS som inte luktar sådär äckligt ni vet?? 

Ska strax hem till Jill och umgås med henne ett par timmar. Imorgon ska jag träffa tjejen jag lärde känna via Gofrendly appen, det ska bli roligt. När jag kommer hem idag ska jag fortsätta städa min walk in closet. Jag städade 7 timmar igår och är långt ifrån färdig. Rensar som aldrig förr, ska sälja så mycket kläder! 




Magi

Den senaste veckan har verkligen varit som en dröm! Helt magisk. Igår var vi på stranden och kollade på solnedgången och fotade, alltså wow bland det vackraste jag sett <3
(null)

(null)

(null)
Lyckan i hela kroppen när jag stod och blickade ut över havet, världens vackraste verkligen. 

Idag är det sista heldagen, imorgon åker vi kl 19. Jag vill inte 😢



Lyckad dag

Ja men vilken härlig och lyckad resa tills nu <33 vi skulle åka kl 12 för att hinna äta på flygplatsen i lugn och ro. Jag ska stänga min resväska 11.55 och då ser jag att en av dragkedjorna är helt sönder men den andra funkar fortfarande, jaja det får väl gå tänker jag men när jag ska stänga den hör jag bara hur hela den andra dragkedjan går sönder, hela väskan öppnas och allt ramlar ut 😭 PANIKEN, mardrömmen. Utan väska, toppen. 

Fick springa ut till bilen, åka till stan och köpa en ny resväska för fucking 1699 kr (!!!!), alltså va va va. Detta hade jag inte räknat med! Inte nog med det så råkade kvinnan i affären låsa väskjävlen med en kod hon inte visste så den gick inte att öppna. TOPPEN. Efter att hela Nisses personal stod vid väskan och försökte gissa på olika koder gick den 20 min senare upp, oh my. 
(null)
Nu sitter jag i bilen i alla fall men fick nyss ett sms att flyget är försenat, SKOJAR ni?? Vad är detta för dag ens, orkar ej. Förhoppningsvis kommer vi iväg och veckan kan ju knappast bli sämre. 

Glömde också mina skor som jag såå ville ha med mig. Jaja hörs förhoppningsvis i Grekland, om vi kommer fram ;)



För varma dagar

(null)
HJÄLP så varmt det varit de senaste dagarna!! Det har faktiskt varit riktigt hemskt. Hemma hos oss blir det så äckligt varmt, vi pratar 30.4 grader inomhus dygnet runt. Förstår ni hur omöjligt det är att sova vid denna temperatur?! Jag har nog aldrig sovit så dåligt som de senaste nätterna. I natt gick jag och la mig 02 och somnade strax efter 06, alltså va? :( har också haft hemsk migrän senaste veckorna, och de senaste dagarna har varit olidliga med ont dygnet runt och ständigt illamående.

Åskade det hos er i natt också? Ojoj vad det åskade här och idag är det äntligen svalare luft, tar tacksamt emot! 

Igår var jag på bio med Thea, inte träffat henne på så länge så det var så roligt <3 Vi såg Lejonkungen och den var riktigt bra! Otroligt välgjord, se den! 

Jag mår fortfarande illa idag, har verkligen mått kasst de senaste dagarna och har inte haft någon aptit, nästan bara druckit och tvingat mig i mat pga insulinet jag måste ta men verkligen ätit så lite. Idag ska jag och mamma äta lunch ute, sen ska jag hem och börja packa. Åker till Grekland på torsdag och jag vill inte vara ute i sista sekunden som vanligt. I Grekland kommer det i alla fall finnas AC på rummet och vi är vid stranden hela dagarna så det kommer bli toppen. Sista avkopplingen innan jobbet drar igång igen, jag är inte helt redo om jag ska vara ärlig. 



Älskade hjärtat

(null)

(null)

(null)
Meeeen mitt hjärta <3

Idag har vi varit på stranden, tyvärr var inte vädret som lovat, det skulle vara sol men det blåste och det var en massa stora moln vilket gjorde att det blev ganska kallt. Solen kom i alla fall ut ibland så kunde sola en halvtimme. 

Kolla världens finaste lilla kille, åh vad jag älskar honom. I augusti börjar han skolan, alltså VA?! Stora killen som för mig alltid kommer vara liten. Undra hur han är när han blir 13, 14, 15 år som mina högstadieelever. Kommer han fortfarande gilla att hänga med faster då eller det kommer vara "pinsamt"? Ja det återstår att se 😜 Det blev en jättebra dag och skratt i bilen hela vägen från Kristianstad, Jack sa så roliga saker så att jag och mamma grät av skratt, som jag behövde detta!



Livets människa

Meeen gullemamma <3
(null)

(null)
Min mamma, min förebild, kvinnan jag ser upp till mest av allt, mitt liv. Som jag älskar henne!! Vi hade en såå bra vecka, världens bästa resesällskap. Wooow <33
(null)

(null)
Varför är mina ögon alltid så små på bilder hahah?? Jaja, älskar sista bilden. Så spontan. 

Om alla hade haft den turen som jag i livet, att ha en sådan mamma hade världen varit snäppet bättre. I och med att jag inte har någon kontakt med min pappa och inte haft på många år är mamma mitt allt. Utan henne hade jag gått vilse i världen.

Jag tycker det är så häftigt att ju äldre jag blir, desto mer ser jag mamma inte bara som min mamma utan även som min bästa vän, som är så rolig att umgås med. Som vi har skrattat i Spanien, tills vi grät. Haha guuud <3 

Mamma är även ett stort stöd för mig i min pågående utbrändhet och depression, evigt tacksam. 



Tre boktips

Dessa tre böcker läste jag ut i Spanien under veckan jag var där och jag måste tipsa er om alla tre för de är toppen. 
(null)
Ta mig tillbaka av B.A. Paris är en psykologisk thriller som man till slut blir lite mindfuckad av. Den handlar om en kille som heter Finn och hans tjej Layla som försvann spårlöst under ett stopp vid toaletter på väg hem från en resa. Efter många år ska Finn gifta sig med Laylas syster men då börjar märkliga saker hända, Layla gör sig påmind. Lever hon? 

Skamvrån av Sofie Sarenbrant är ännu en bok i serien om Emma Sköld, jag har läst alla tidigare, Sofie skriver fantastiskt bra. Den handlar om polisen Emma som löser nya fall i varje bok, denna boken har psykisk ohälsa som tema och var väldigt intressant, tänkvärd och bra! Himla rätt i tid också. 

Sammanbrott, även den av B.A. Paris, denna är också en psykologisk thriller och handlar om Cass som åkte förbi en kvinna som satt i en bil, det visade sig att kvinnan blev mördad under natten och nu tror Cass att mördaren är ute efter henne. Boken blir väldigt verklig, känns så realistiskt. Mycket bra! 




Poland

Ännu en dag i Polen lider mot sitt slut. Jag har tagit det ganska lugnt på bildfronten, har faktiskt inte haft kameran med mig en enda gång för jag har helt ärligt inte orkat. 
(null)
Idag började jag dagen med att äta på Berlin kebab, jag gillar egentligen inte kebab men denna är så god och den enda jag äter. 
(null)
Därefter var det dags för min och mammas årliga tradition här i Polen, bio :-) det stod mellan Alladin och Lejonkungen, jag tänkte boka biljetter till Lejonkungen men när jag såg hur full salongen var ångrade jag mig, orkar verkligen inte med så mycket folk så det blev Alladin istället och tur det för filmen var riktigt bra! En höjdare. 
(null)

(null)

(null)

(null)
Sedan blev det shopping, vi åkte till två olika köpcentrum men jag hittade nästan ingenting idag, bara de två tröjorna ni ser ovan. Linnet är beiget, jättefint faktiskt! Älskade byxorna men tyvärr var de för stora så det blev inget köp. 
(null)
Avslutade med middag på China Town där jag åt anka, alltså den var så galet god! Himmelsk verkligen. Anka är bland det godaste vi har på denna jord, älskar det! Har ni smakat anka? Det är väldigt många som aldrig gjort det nämligen, du har ni gått miste om något... 

Nu ligger jag med värsta migränen i sängen, har varit ett par riktigt kassa migrändagar här i Polen, mår skit varje dag faktiskt. Ska ta en tablett och sova. Imorgon kommer mammas bästa kompis till Szczecin, de har varit kompisar sedan gymnasiet och vi träffar henne varje år. Vi ska till största köpcentet och spendera hela dagen där, jag är så taggad! 




Tips till alla girls

Här kommer ett tips till alla tjejer! Detta räddad min sommar för ett par år sedan och även i år, jag syftar på tabletter som skjuter fram mensen upp till två veckor. 

Utlandsresa bokad och helt plötsligt kommer man på att mensen ska komma just då, vilken mardröm! Jag vet inte hur ni har det men jag har det fruktansvärt med min mens, en hel vecka och jag har sådana galna menssmärtor och kramp, det gör äckligt ont och jag blir utslagen i två dagar varje månad innan smärtan börjar släppa lite och blir mer hanterbar. 
(null)
Jag hade aldrig kunnat åka på solsemester och haft mens, då hade jag fått ligga i sängen på hotellet hela veckan för jag kan inte ens stå upp. Googlade för ett par år sedan och hittade då Primolut Nor som jag fick utskrivna av läkaren när jag sa att jag ska på semester och vill skjuta upp mensen. Man tar en tablett på morgonen och en på kvällen och börjar ta dessa 4-5 dagar innan beräknad mens. Därefter fortsätter man ta tabletterna hela veckan man är på semester. Efter att man slutar med tabletterna kommer mensen 1-3 dagar efter och så är det som vanligt igen, bara att mensen har skjutits upp en vecka. Jag tog den sista tabletten på kvällen i fredags och fick mens tre dagar senare. 

Som med alla andra läkemedel finns det biverkningar och det varierar från person till person men de biverkningar jag får är att jag får lite mensvärk under tiden jag tar tabletterna, flera gånger får jag så ont att jag är helt säker på att mensen kommit men det är alltid falskt alarm och smärtan går över efter en stund. Den värsta biverkningen är när mensen väl kommer för mensvärken blir så intensiv och smärtan är omänsklig. Man får alltså värre mensvärk är vanligt, för en del är detta kanske inte ett problem men för kvinnor som redan har väldigt ont blir detta ett helvete, är verkligen rädd för smärtan varje gång. Dock värt än att få mens under resan och förstöra hela resan. 

Visste ni att det fanns sådana här tabletter? 




Tjejkväll

(null)
Igår träffade jag som sagt några tjejer över en middag från appen GoFrendly. Vi tänkte äta på Harrys men de har stängt på måndagar så vi bestämde Crazy Jack istället men när jag åkte dit visade det sig att de också har stängt, besviken tjej som var såå sugen på vitlöksbröd. Det blev Wokhouse istället så där satt vi ett par timmar, vi blev faktiskt fyra tjejer. Den ena tjejen bor väldigt nära mig i Hässleholm så vi har redan bestämt att vi ska träffas igen när jag kommer hem från Polen. 

Idag ska jag träffa Jill, älskade vännen <3 vi ska spela minigolf, åhh! 
(null)

(null)

(null)
Träffade Jill innan jag åkte till Spanien, vi åt på Crazy Jack, mys! Jag och mina vänner äter alltid ute som ni kanske märker haha. 




BBQ night

Hade en sådan bra kväll igår! Grillade hemma hos Alexandra och hennes familj, så himla trevligt. 
(null)

(null)

(null)
Men alltså ska vi prata om maten?! Magi!
(null)

(null)
Fina, fina du!
(null)

(null)
Hjärtar dig 
(null)
Jag ÄLSKAR grillat så mycket 😢 fatta hur ledsen jag är att vi inte har trädgård, livets besvikelse :( 



Vacay

Idag ska jag träffa två tjejer via GoFrendly appen, appen där man kan träffa nya kompisar. Träffade Elin och Elin via appen som har blivit till nära vänner och idag ska jag träffa två andra tjejer, roligt men lite nervöst! Det är verkligen att gå ifrån min comfort zone men det är väl det man ska göra i livet, right? 

Utbrändheten gör sig ständigt påmind, det känns jobbigt att fixa sig och åka iväg men att träffa fler människor är en del av processen mot ett balanserat liv. 
(null)

Förresten, VAD händer med vädret i Sverige? Juli brukar ju alltid vara ganska varm ändå, förra året var ju extremt men det brukar vara en hel del soliga dagar i juli. Var är sommaren?? 



Ett väldigt ärligt inlägg

Detta är nog mitt ärligaste inlägg någonsin men jag känner att jag verkligen vill skriva det för ämnet är så viktigt och ett väldigt stort problem i dagens samhälle men sopas ofta under mattan. Prestationsångest, perfektionist, utbrändhet och vägen till att gå in i väggen. Den där berömda väggen som ingen vill hamna i men som alldeles för många gör. 
 
Jag har hela mitt liv velat prestera på topp med allt jag gör. Ni vet den där typiska perfekta lilla flickan som vill göra allting rätt, som vill göra mamma stolt och känna sig nöjd med sina prestationer. Att bli utskälld eller tillsagd har hela mitt liv varit mardrömslikt och därför har jag alltid gjort det jag skulle göra i skolan för att aldrig få en tillsägning. Jag kommer ihåg en dag på gymnasiet när jag och Maja satt och pratade under en samhällskunskapslektion och vår lärare sa "Maja och Caroline, nu får ni vara tysta", jisses jag fick en sådan ångest! Det var så hemskt att höra, behöver jag skriva att det aldrig upprepades? Hela min grundskoletid präglades av att alltid försöka göra allting rätt men det gick aldrig till en överdrift, inte förrän på gymnasiet. 
 
Jag gick in med inställningen jag ska få högst betyg i allting från dag ett på gymnasiet. Ganska snabbt insåg jag att det nästan är omöjligt att vara lika duktig i allting, t.ex. idrott, matte och no för min del haha men allting jag hade kapacitet till skulle jag vara bäst i. Jag pluggade onormalt mycket, hade i princip ingen fritid. Pluggade helger, lov och sena nätter. När jag fick mitt MVG blev jag lugn i hela kroppen, när jag fick VG kände jag mig besviken. Jag visste att mamma inte skulle bli besviken, hon tyckte jag pluggade alldeles för mycket men jag skulle känna mig besviken över mig själv. Jag gick ut med 21 av 29 MVG, ett par VG och 3 G. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden förstår jag inte riktigt hur jag orkade hålla uppe det tempot i tre år, att jag inte gick in i väggen då är ett mysterium men jag antar att mina problem började redan då utan att jag var medveten om det. 
 
Sedan kom universitetet, jag började plugga direkt vilket jag är väldigt glad för nu i efterhand men det var ett par väldigt tuffa år. Jag tappade glädjen totalt, hade ångest innan varje gång jag skulle åka till skolan för jag trivdes inte alls på universitetet. Jag kände inte att jag passade in med de flesta andra studenterna, de som bara hade fest, fest, fest i huvudet. Som ni vet är jag ingen festmänniska och studentlivet passade inte mig alls. Att vara i en sådan här svacka var superjobbigt, det är ändå 4,5 år vi pratar om. Jag borde väl egentligen sökt hjälp redan här, pratat med en psykolog så att jag hade kunnat må bättre men det hade jag ingen tanke på. Under tiden jobbade jag också och jag trivdes toppen på jobbet, jag kände att jag hade valt rätt yrke och det fick mig till att slutföra mina studier med högsta betyg på examensarbetet och jag hade snart min lärarlegitimation i handen. 
 
Därefter var det dags för körkortet, jag hade inte haft ork eller hälsan till att ta tag i det tidigare, jag tog alltså körkortet när jag var 23 år gammal. Det var prestationsångest på hög nivå, jag var tillbaka i de gamla spåren igen, jag pluggade sönder och kunde inte tänka mig något värre än att kugga på uppkörningen eller inte klara teorin. Jag pluggade tills jag kunde allt och körde tills jag kände mig säker. Jag klarade både uppkörningen och teorin på första försöket, det var en stor lättnad. Jag tog körkortet under sommarlovet vilket innebär att jag inte fick någon möjlighet till vila utan efter en tuff första termin på jobbet spenderade jag hela min semester med att plugga till körkortet. Hade jag varit frisk hade allting kanske gått bättre men jag har gjort allt detta jag har beskrivit med två kroniska sjukdomar som ofta suger musten ur mig helt och hållet. Dagliga, svåra migränsmärtor som har gjort att jag gråtit flera gånger i veckan under 8 års tid och min diabetes som är ett heltidsjobb 24 timmar om dygnet sedan år 2004. Jag kommer inte ihåg hur det känns att leva utan daglig smärta och jag har inte sovit igenom en hel natt under ett par års tid nu utan jag vaknar ett par gånger varje natt. Dels pga utbrändheten antar jag men också pga min inre stress när det gäller blodsockret. Kommer jag att svimma i sömnen och hamna i koma för att jag får så lågt blodsocker så att jag inte kommer vakna? Kommer jag att ligga högt hela natten? I så fall måste jag ge mig insulin under natten. Mina sjukdomar känns jobbigare än någonsin, jag är så trött på att ständigt ha ont och må illa, på att inte kunna leva ett normalt liv och jag är så trött på min diabetes, jag vill inte vara sjuk längre. Här är sjukvården i Sverige ganska kassa, jag har inte fått något som helst psykologiskt stöd sedan jag fick diabetes år 2004 och att hela tiden vara sjuk tar så mycket på psyket, mer än jag någonsin reflekterat kring. 
 
 
Jag fick fast jobb som högstadielärare januari 2017, direkt efter att jag blev klar med min utbildning. Jag kände från dag 1 att jag trivs så bra på jobbet, jag älskar verkligen att jobba och jag älskar att vara lärare. Jag brinner för mitt jobb till 100%, så mycket att det tyvärr snabbt gick till överdrift. Jag är en riktigt workaholic, prestationsångesten har funnits där sedan dagen jag började jobba och allting måste hela tiden vara perfekt. Redan för någon termin sedan var mina kollegor oroliga över mig, de trodde att jag skulle gå in i väggen för de kände inte igen mig men jag har levt lite i förnekelse hela tiden och trott att jag är en supermänniska, att jag kan jobba hur mycket som helst och att jag kan hålla uppe tempot utan problem. Att bli utbränd eller gå in i väggen har aldrig funnits på kartan, jag har både hört och läst om att så många lärare går i i väggen, jag har kollegor som har varit där och sakna men säkert kommit tillbaka men jag hade aldrig en tanke på att jag skulle kunna drabbas. Hur ska man kunna drabbas av utbrändhet när man älskar sitt jobb? Jag är ju lycklig på jobbet, det är jobbet som skänker så mycket glädje varje dag. Nu har jag förstått att det oftast är lärare som är väldigt engagerade och brinner för sitt yrke precis som jag som är de som drabbas allra hårdast. 
 
Som lärare jobbar man 45 timmar per vecka, detta har inte räckt för mig på långa vägar. Jag har jobbat minst 20 timmar i vecka övertid, gratis jobb för som lärare får man inte en enda krona extra för att man jobbar över. Det är ingen som har tvingat mig jobba över men med min ämneskombination blir man aldrig klar med varken planering eller rättning. Högarna växer sig så snabba och jag hinner aldrig med. Jag hinner inte ens påbörja rätta en text i svenska innan nästa kommer. Sedan lägger vi till allt jobb med de nationella proven som är helt sjuka, betygssättning, rastvakt, alla möten med ledning och alla elevmöten, sedan utvecklingssamtal två gånger per år, och föräldramöten. Detta är bara en liten del av allting som vi lärare måste göra förutom planering av lektioner, undervisa och rätta  Varje dag uppkommer minst 20 oförberedda saker som tar tid men som jag inte har planerat in, så ser vardagen ut för högstadielärare. Ni kan ju lista ut att detta i kombination med att jag alltid vill prestera perfektion inte är en ekvation som går att lösa. Hur har jag löst det då? Jo genom att jobba över. Det började med att jobba över en dag, sedan två och det senaste året har jag suttit över i princip varje måndag till fredag varje vecka och fortsatt jobba i flera timmar efter att min arbetsdag egentligen är slut. Man kan inte sitta kvar hur länge som helst för på kvällen går larmet och många dagar har jag tagit med mig jobbet hem och fortsatt ett par timmar på kvällen, med paus för att äta middag och kolla tv/mobilen i 30-60 minuter. Helgjobb har förekommit varje helg och även på loven, jag var ju tvungen att ta igen lite av allt jag inte hunnit med under veckorna. 
 
 
Mamma började bli mer och mer orolig för mig under det senaste året. Hon ringde mig på jobbet och sa att jag ska komma hem, att jag inte kan jobba så mycket, att jag inte kan dra med mig hem jobb och fortsätta hela kvällarna, att jag måste sova och få tid till återhämntning. Jag blev så arg och irriterad varje gång detta samtal kom, jag tyckte att mamma tjatade och rent ut sagt var skitjobbig så vi bråkade ständigt om detta. Nu förstår jag att detta var för mitt eget bästa, att hon såg det jag inte såg. Jag vet att jag inte varit mig själv det senaste året men jag har förträngt det, innerst inne har jag hela tiden vetat att det är ohållbart att leva som jag gör men jag har inte brytt mig om det, jag har hela tiden tänkt att jag kan fortsätta såhär för jag klarar allt. Det senaste året har detta dock gjort sig påmint i min vardag allt mer. Jag har fram till den 14 juni i år då jag gick på semester kört all in på jobbet, haft så mycket energi, tagit på mig mycket mer än vad som är hälsosamt och gjort en massa extra jobb men klarat detta väldigt bra. Energin på jobbet finns där men det är när jag kommer hem som jag blir som en söndrig ballong där luften bara försvinner. Jag började sova allt sämre och kände mig inte utvilad på morgonen, jag började vakna av mig själv flera gånger per natt, jag fick svårt att somna för tusen tankar snurrade runt i huvudet innan jag skulle sova, axlar, rygg och nacke bärjade göra ont och gör det fortfarande och jag blev allt mer spänd. Huvudvärk (migän) dygnet runt och energinivån var verkligen nere på 0. Jag orkade helt plötsligt inte med saker som jag tidigare gjort utan problem, t.ex. att gå till frisören, fixa fransarna eller gå på ett läkarbesök. Det kändes som världens största uppoffring. Allting som tidigare har känts kul började plötsligt att kännas väldigt jobbigt. Att gå på bio, träffa kompisar, gå ut och äta. Helt enkelt det sociala livet. Jag har spenderat de allra flesta helger hemma det senaste året för att jag helt enkelt inte orkat göra någonting. Det har känts väldigt jobbigt att resa mig ur soffan och fixa mig för att träffa någon, även om jag vet att jag kommer ha roligt känns det väldigt jobbigt att ta mig dit. Minsta lilla sak tar så mycket energi och jag är trött i dagar efteråt. Jag har aldrig träffat så lite kompisar som nu, jag har helt enkelt inte orkat ta kontakt och inte orkat svara på meddelanden vissa gånger. Jag har aldrig tidigare känt denna känsla och jag vet inte vad jag ska göra för att ta mig ut härifrån. Jag vill inte längre att allting ska kännas såhär jobbigt, jag vill ha mitt liv tillbaka där jag har energi, kan skratta och vara innerligt glad, inte fejka att jag är glad. Jag har flera gånger under de senaste månaderna börjat gråta när jag pratat med mamma. för att jag inte orkar mer och känner mig helt uppgiven, senast när vi satt på restaurang och åt lunchbuffé för cirka 2 månader sedan. Där förstod jag nog själv att jag måste göra något för detta håller inte. 
 
För någon månad sedan fick jag äntligen tid till en KBT psykoterapeut, pga min bakteriskräck som har eskalerat, kan berätta om det senare. Jag har träffat honom 5 gånger och det känns väldigt bra. Vi kom snabbt in på hur mitt liv ser ut i och med att de kartlägger allting och han blev så förvånad över att jag har orkar såhär många år utan att gå in i väggen. Vi började tidigt att prata om jobbet och hur min balans mellan fritid och jobb ser ut, att det inte finns någon balans med andra ord. Jag har berättat allt detta för honom och han sa att det är himla tur att jag fick tid till honom nu, när jag är utbränd men inte har gått in i väggen än som jag är väldigt nära på att göra. Jag har haft som nyårslöfte under 2 års tid nu att jobba mindre, att göra förändringar osv men det har liksom inte blivit av för jag har direkt varit tillbaka på ruta 1 igen. Sist jag pratade med KBT mannen som jag kallar honom sa han att denna gången har jag inget val utan jag måste göra ändringar i livet för han kommer att bevaka mig som en hök. Det känns så himla bra, jag känner att jag kanske äntligen kommer kunna komma på banan igen. Jag har redan skrivit upp en lång, lång lista på mobilen med saker som jag måste sluta göra på jobbet, saker som egentligen inte ingår i mina arbetsuppgifter men som jag gjort ändå. Det kan vara en sådan liten sak som att ta mig tiden till att kolla mobilen under min lunchrast för det får mig att slappna av och att inte prata elevärenden under lunchen för det är obetald arbetstid. Jag sökte KBT för min bakterieskräck men vi har mer och mer tagit oss in på min utbrändhet. Jag visste inte ens att jag var utbränd förrän han berättade det för mig, förrän jag kunde checka av alla syntom på utbrändhet, då blev det så himla svart på vitt. Jag fick även reda på att jag lider av depression, en lätt/medelsvår. Min neurolog ville sjukskriva mig, 100% sjukskrivning men jag tackade nej direkt. Jag hade inte klarat mig utan jobbet, då vet jag att jag hade blivit väldigt deprimerad. Jag måste bara lära mig att hitta en balans mellan fritid och jobb som fungerar för mig. 
 
Jag märker att jag tryckt undan utbrändheten som sakna men säkert smugit så på under 10 års tid (!!). Jag önskar att jag hade fått hjälp med detta tidigare, då kanske jag inte hade hamnat här men jag är så glad över att jag går och pratar med honom nu. Jag vet att JAG måste ändra på mycket i mitt liv och det är bara JAG som kan se till att ändringarna faktiskt sker. Jag måste följa de riktlinjer jag sätter upp för mig själv, jag ska ta små steg i taget och inte göra alla förändringar samtidigt för det funkar inte enligt honom. Jag ska ta mig tid till avslappning under veckodagarna, till att vårda om mina relationer med både familj och vänner. Han frågade mig hur jag känner inför kärleksrelationer och då slog det mig att jag inte ens haft ork att tänka på det, att ha en partner känns som världens tyngsta grej just nu, ännu en person man måste ge sin uppmärksamhet och tid till och det håller såklart inte. Jag vill ha ork igen till att göra det som känns bra för mig, just nu känns ingenting särskilt bra. Som jag skrev tidigare har veckan i Spanien varit första steget för min del till en balanserad livsstil. Jag har försökt att inte tänka på jobbet under veckan, det har gått helt okej med ett litet minus för jag måste erkänna att tankarna vandrat till jobbet ganska ofta men jag har försökt att skjuta undan dessa. I augusti ska det bli en förändring, för min egna skull. ♥
 
Tack för era peppande kommentarer, KRAM. 



En vecka i paradiset

Imorgon åker jag till Spanien, så himla taggad! Tillbaka till paradiset. Sol, bad, musik, läsning och strandpromenader står på schemat och jag hade inte kunnat önska mig något annat. Jag behöver verkligen den här återhämtningen för jag känner mig fortfarande inte som mig själv (har blivit utbränd tyvärr men kan berätta mer om det när jag kommer hem) så denna resan är till för min återhämtning. 
Alltså kolla <3 Ska till Cala Millor som ligger på Mallorca, var här för två år sedan och förälskade mig i stället, har längtat tillbaka sedan dess. Stränderna i Spanien är ju magiska, turkost vatten och vit sand, bästa som finns. 
 
Nu ska jag packa, inte favoritsysslan hehe. 



Steakhouse

Har totalt glömt bort detta inlägg i utkast men maten är för god för att inte visas upp 🤤 

För ett par veckor sedan bjöd mamma mig på middag i Kristianstad, jag valde Steakhouse för att jag älskar maten där. 
(null)
Min ängel <3

Maten där brukar vara god men denna gången var det magiskt gott!! Alltså godaste på länge 🤤
(null)
Vi beställde först in förrätt med bl.a. mozzarella sticks och vitlöksbröd. Rekommenderas verkligen!
(null)

(null)

(null)
Mamma tog kyckling (smakade en bit och wow!!), jag tog hamburgare och sedan delade vi på ribs med bbq sås. Alltså det var så gott!! 
(null)
Himla mysig kväll. 





Recommend

Recommend, recommend! 
(null)
Sommar = läsning för min del. Jag älskar läsa, tycker det är så avkopplande. Finns ju inget bättre än när man fastnar i en riktigt bra bok.

Ni måste springa till närmaste bokhandel eller köpa Främlingsbarn online, det är den bästa bok jag läst på länge. Lova mig att ni läser den innan sommaren är över, LOVA! Det är en deckare som är så välskriven och riktigt spännande. Jag läste ut den på bara ett par dagar. 

Sedan gick jag direkt över till Chefen som är en roman, mycket härligt skriven och fastnade för den direkt. Jag läser nästan bara deckare men denna var skön att bryta av med. Två boktips från mig till er. 

Har ni något boktips till mig? 



Måndagsfika

Idag mötte jag upp fina Elin på stan. Tanken var att jag skulle spela minigolf med Elin och Elin men ena Elin blev tyvärr tvungen att jobba så jag och Elin tog en fika istället. Lite förvirrande med två Elin? Ja det tycker jag också haha! 
(null)

(null)
Träffade tjejerna via appen Gofrendly som är en app för tjejer som söker nya vänner. Det var läskigt tyckte vi alla tre men vi klickade så bra. Så glad över att ha lärt känna dessa fina tjejer. 



Sommardag med mitt hjärta

Vilken dag, den började jättebra men slutade jättedåligt. Idag tog vi med oss Jack till stranden, vi båda hade sett fram emot dagen väldigt länge. Jag började få ont i huvudet vid 12.30 men hoppades på att det skulle gå över, vi hade ett par jättebra timmar på stranden men migränen blev värre och värre. På eftermiddagen började jag få så ont så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Kunde varken njuta av havet eller leka med Jack utan låg på solstolen och grät av smärta. Till sist fick vi åka från stranden för att jag hade så ont, tog två migräntabletter och låg på solstolen vid bilen och skrek och grät av smärta. Jack var så söt för han såg att jag mådde så dåligt så han satte sig på en stol bredvid mig och höll mig sällskap under tystnad <3

Vi var tvungna att äta något så vi stannade på en restaurang i Åhus på vägen hem, mådde så dåligt. Längesedan jag hade såhär ont, hela middagen förstördes pga min smärta. Så många planer, dagar och fina stunder som förstörs pga min smärta. Hatar det mest av allt, hatar att jag är drabbad av denna vidriga sjukdom som förstört mitt liv varje dag under 9 års tid och det verkar inte som om det finns något slut. 
(null)

(null)

(null)

(null)
Älskar dig så, så mycket! <3

Visst ser jag lycklig ut på bilderna? Vem hade kunnat tro att jag hade så ont när dessa bilder togs att det kändes som om någon stack hundra knivar i huvudet på mig och att jag 5 min efter att bilderna togs skrek och grät av smärta? Så mycket förskönar sociala medier, på bilder ser det ut som det perfekta livet men sedan ser verkligheten så många gånger annorlunda ut. Jag har lärt mig att fejka leenden och mitt mående, låtsas många gånger må bra trots att det känns som om hela jag går sönder inifrån men vill inte att andra ska behöva höra på hur dåligt jag mår hela tiden. 

Så glad för de timmar jag och Jack fick tillsammans där jag kunde leka med honom i alla fall. Den här pojken avgudar mig och det får mig att smälta varje gång, Jack ger mig 100% äkta kärlek. Allting jag gör är bäst, allting jag säger är bra och jag har aldrig fel. Han sa till och med till mamma att han vill ha solstolen precis som Bobbo (ja han kallar mig det haha) och ingenting annat fungerade. Min gullis <3 




Summerdays

Ännu en sommardag har passerat, vilket väder! Perfekt att få lite bränna innan Spanien :-) Ska faktiskt till havet imorgon också, då med Jack älsklingen. 
(null)

(null)
Vet inte riktigt vad som hänt med min hud, när jag var liten brände jag mig typ aldrig utan blev verkligen chokladbrun direkt. Nu bränner jag mig rejält om jag inte smörjer in mig supernoga, framför allt på dekolletaget där jag måste smörja mig med 50 (!!) och ändå bränner jag mig. Hmm, inte kul! Jag älskar att vara brun men har med åren börjat förstå hur otroligt skadlig solen är och att hudcancer är så vanligt. Utomlands sitter jag mest under parasoll och blir ändå superbrun. 

Nu ska jag äta glass och läsa klart min bok, den är såå bra! 



Hurra för rökförbud

(null)
Här har ni en tjej som verkligen är glad över det nya rökförbudet som införs från 1 juli i år, rökförbud på bl.a. uteserveringar, lekplatser och utanför entréer. Det var typ det bästa som kunde hända. 
 
Jag har inte kunnat sitta på en uteservering på flera år just pga rökare som har suttit vid bordet bredvid och rökt och rökt där jag har fått andas in rök istället för att njuta av min mat eller fika. Med min migrän tål jag inte röklukt, mår så dåligt. Det stinker verkligen och ger mig migrän direkt, därför är jag otroligt glad över detta förbud. Bara önskar att det kommer att bli förbud på stränder också för fy... 
 
Det blev ett himla liv på sociala medier när förbudet blev officiellt, icke rökare hurrade medan rökare buade och kritiserade allt och alla. Väljer man att röka tycker jag inte det är mer än rätt att inte tvinga icke rökare att andas in passiv rökning. Jag är så emot rökning man kan bli, ingen i min familj röker och jag har aldrig tagit ett bloss i hela mitt liv och tänker inte göra det så länge jag lever. Ungdomar, börja inte röka, det är skit! 
 
Vad tycker du om rökförbudet och varför? 



Tidigare inlägg Nyare inlägg