slide show

2019, året som gått och nyårslöften

2019 börjar närma sig sitt slut och jag tycker att det är dags att börja tänka tillbaka på hela året och reflektera hur det faktiskt har varit. 
 
2019 har verkligen varit långt ifrån ett perfekt år. Inget år är bra hela tiden, det har jag märkt de senaste åren jag tänkte tillbaka på året som passerat och så är det ju, inget liv är perfekt. Alla har sina svårigheter och alla personer har något de kämpar med, synligt som osynligt. 
 
Den 31 december 2018 hade jag verkligen en förhoppning om att år 2019 skulle bli ett riktigt bra år, istället har jag faktiskt gått igenom det svåraste året hittills i mitt 26 åriga liv. Året som gått har varit sjukt tufft på så många sätt. Det finns ett par glimtar och höjdpunkter men största delen av året har varit otroligt tungt. Diabetes och migränen har varit jättejobbig men så har det varit flera år tillbaka så det är inget nytt. Det som dock varit nytt för mig är oro, ångest, utbrändhet, nedstämdhet och depression. Psykisk ohälsa som jag aldrig trodde skulle drabba mig. De känslorna jag upplevt i år har jag aldrig tidigare gjort. Ofta känner jag mig instäng i min egna kropp, jag får typ panikkänslor över livet. Jag har tappat glädjen i livet och det är så tufft, jag känner inte igen mig själv vilket gör mig helt matt och väldigt ledsen. Allt som hänt i år, både höjdpunkterna och dalarna har med mitt mående att göra. 
 
Vi kan väl börja med det positiva detta året. 
 
Upplevde otroligt fina dagar med mina 9or, de kommer för evigt att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag är otroligt lycklig att jag lärde känna dessa underbara personer, som var mina elever under två års tid. De sista veckorna innan sommaren avslutades med Liseberg, avslutningsbalen, en massa skratt och tårar. Det är fina minnen som jag aldrig kommer glömma. 
 
När sommaren kom väntade hela fyra härliga resor på mig. På Instagram och i kamerarullen ser det ut att ha varit life goals men jag kämpade med mitt mående under varje dag och många av stunderna under resorna var faktiskt sjukt jobbiga. Det fanns många fina stunder också, och jag har fått minnen för livet. 
(null)
Sommaren började med en vecka i New York vilket har varit en dröm väldigt länge. Jag har ju jobbat otroligt mycket de senaste åren och har varit utbränd länge utan att själv velat inse det. Vi åkte till New York bara två dagar efter att eleverna slutade skolan så jag hann aldrig återhämta mig. Körde på auto läge i New York, det var en väldigt hektisk vecka - en förlängning av stressen på jobbet kan man säga. Jag var trött men glad. 
(null)
 
(null)
 
(null)
Väldigt härliga dagar dock och jag är så glad för denna resa, den kommer jag för evigt att minnas. 
 
Nästa resa gick till Spanien, jag som älskar att resa hade verkligen sett fram emot denna veckan så mycket. Vi har varit på samma ställe tidigare så jag visste vad jag hade framför mig, trodde jag... 
(null)
 
(null)
Redan första dagen kraschade jag totalt. Att sticka hål på en ballong, det beskriver hela situationen bra. Från att ha varit uppe i varv och levt med konstant stress under många, många månader bara kraschade jag. Det är den värsta känslan jag varit med om. Några veckor efter att vi hade kommit hem från Spanien sa mamma något som krossade mitt hjärta, att hon inte sett mig genuint glad på flera veckor. Så var det faktiskt, log jag så var det fejkat - allt för att dölja hur jag egentligen mådde. Jag låg där på stranden med perfekt vy, snygg Instagramflöde men jag kände mig mer olycklig än någonsin. Varje morgon alarmet ringde kändes som ett straff, jag ville bara somna om och glömma allting. Att gå ned till stranden och lägga handdukar på solstolen kändes som en milslång vandring trots att det bara var 150 meter till stranden, det kändes som världens största krav. Det värsta var ändå att jag inte ens orkade resa mig från solstolen för att borsta bort sand från handduken, det kändes som att bestiga ett berg och jag ville gråta bara jag tänkte på att jag måste resa mig. Jag blir så ledsen när jag skriver detta för så ska inte livet vara men det är vad långvarig stress kan göra med en människa.
 
(null)
 
(null)
Sedan åkte vi till Polen, mitt andra hem. Jag älskar att komma dit, verkligen <3 Dock gjorde det så ont i hjärtat att se morfar försvinna allt mer. Han var där men ändå inte. Morfar har demens och också stora problem med höften och måendet överlag. Han har blivit som ett litet barn igen, behöver hjälp med nästan allt. Det fanns stunder då han knappt kände igen mig och mamma, det gör så ont i hjärtat. Jag hoppas innerligt att jag får träffa honom i sommar igen, jag måste...❤️ 
 
Mitt egna mående var också riktigt kasst i Polen. Jag som älskar att shoppa och vara ute orkade helt plötsligt inte göra vid mig på morgonen för att åka iväg. Jag satt på morfars altan, stirrade rakt framför mig och kände mig bara tom. Jag läste på väldigt mycket om utbrändhet och det var nog faktiskt här jag på riktigt insåg att det är riktigt illa med mig, att jag verkligen är utbränd. Jag pratade med mamma väldigt mycket under denna resa, ventilerade mina känslor och tankar vilket var extremt skönt. 
 
(null)
 
(null)
Sommarens sista resa gick till Grekland och det var verkligen den bästa veckan på hela året. Jag mådde lite bättre, var lite gladare och hade lite mer energi. Jag var långt ifrån mig själv men gladare än jag varit på flera månader. Under denna resan låg återhämtning i fokus och jag låg på stranden, badade, solade, läste, gick strandpromenader och sov. Varje dag såg likadan ut, jag fullkomligt älskade denna resa. 
 
Bara några dagar efteråt började jobbet igen och en ny termin var igång. Efter tre dagar var hela återhämtningen som bortblåst. Jag trivs dock väldigt bra på jobbet, det ger mig energi under dagarna och jag älskar att undervisa. Är väldigt glad över jobbsituationen - när jag själv sätter gränser. 
 
I år började jag ju gå i KBT vilket typ har räddat mig. Jag går fortfarande och pratar med min KBT terapeut och jag vill aldrig sluta... Han har verkligen fått mig att inse att jag inte kan fortsätta som jag gjort tidigare, att jag måste sätta gränser, måste lära mig säga nej, inte får ta på mig extra uppgifter, inte jobba från 08-19 plus ta hem jobb och fortsätta ett par timmar till på kvällen vilket jag faktiskt gjorde flera gånger i veckan förra läsåret. Jag är långt från i hamn med detta men jag har insett att jag är prio ett i mitt liv, att jag måste ta hand om mig själv. Hade jag inte fått en tid till honom i början av året hade jag för flera månader sedan gått in i väggen. Nu kraschade jag "bara" vilket har varit det jobbigaste i mitt liv och jag får bara inte gå in i väggen. Så KBT timmarna är jag så tacksam över och det har varit bland det bästa som hänt detta året. 
 
(null)
Min fortsatt goda relation med familjen är jag också otroligt glad över. Mamma har varit min klippa i allt detta, herregud vad hon ställt upp för mig. Jag har många gånger känt mig som värdens sämsta dotter för att jag bara legat på soffan och inte kunnat resa mig. Då har hon varit där och stöttat. För evigt tacksam <3
 
(null)
Migränen har också varit en väldigt tuff grej. Jag började med Aimovig sprutorna i februari, hade sjukt stora förhoppningar och självklart blev jag besviken. Det är inte en mirakelmedicin. Jag har haft fler "bra" dagar under detta året än under de senaste åren men långt ifrån så som det borde vara. September månad var magisk, jag vet inte vad som hände då men jag hade "endast" 9 migrändagar den månaden. Mådde under den månaden relativt bra under cirka 20 dagar vilket var magiskt. Sedan kom bakslaget i oktober och det har varit ett helvete sedan dess. Detta är såklart också något som börjar ta hårt på psyket, den ständiga förhoppningarna som bara slås i spillror. 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
Har haft fina dagar med mina vänner under året! Inte så många stunder som jag hade önskat, men väldigt roliga minnen i alla fall. Jag vill verkligen orka träffa kompisar mer och orka hitta på mer saker med personer som jag tycker om. Måendet har satt lite stopp för det i år. Nästa år vill jag ha minst dubbelt så mycket av detta <3 
 
Detta ovan är väl det största som hänt i år. Har kommit närmare ett par personer och haft väldigt fina stunder. Det har också varit en del jobbiga stunder men det tänker jag inte gå närmare in på här. Relationer av olika slag är inte alltid det enklaste. Jag vill fokusera mer på vad som får mig att känna mig bra och inte låta mig påverkas så mycket av andra. 
 
Jag har spenderat väldigt mycket tid hemma, på soffan och sovit/vilat. Jag älskar att vara hemma men många stunder har varit superjobbiga för jag har känt mig så nere. 
 
I år tänker jag faktiskt inte sätta upp en massa nyårslöften utan det jag ska fokusera på är mig själv
 
• Sova mer 
• Läsa ännu mer. Hade som nyårslöfte att läsa minst 12 böcker i år, jag har läst 15. Nästa år vill jag helst läsa mer än 20 böcker. Vill ni förresten att jag tipsar om de 15 böcker jag läst i år?
• Njuta mer och lämna kameran på hotellrummet utan att få ångest över det och känna att jag behöver fotografera allt. 
• Fortsätta sätta gränser, jobba mindre och vara nöjd med det jag presterar. Allting behöver inte vara perfekt. 
• Känna mig glad igen. Jobba för att få tillbaka energin och känna att livet känns roligt och meningsfullt igen. 
• Vårda min relation med mamma, försöka att hjälpa till mer, att orka mer för så som det var detta året kommer inte att hålla. Jag vill ju att min mamma också ska må bra <3 
• Träffa kompisar mer och vara öppen för relationer av olika slag. 
• Återhämtning måste få vara a och o detta året och genomsyra hela 2020. Det är det enda sätter jag förhoppningsvis kommer kunna börja må bättre genom. 
 
2020 ska bli ett jag år, där me, myself and I ska stå i fokus. Bring it on 2020, snälla låt det bli ett bättre år än 2019 var. Låt mig få känna mig utvilad och glad igen. Det är allt jag önskar. 



Kommentarer
» Lisa

Intressant att läsa om ditt år. Tråkigt att du inte mått bra. Nästa år kommer bli bättre ska du se. kram och god jul :)

Svar: Tack snälla, hoppas också på det <3
Carro

Åh vad tråkigt att läsa att du mått så dåligt under året </3 Men vad skönt att du fått hjälp och är på rätt spår igen, och din mamma verkar så himla fin och att ni har en fantastisk relation <3

Svar: Ja, jag hoppas verkligen att nästa år blir bättre... Jag och mamma har en fantastisk relation, kul att det speglar sig i mina inlägg <3
Carro


Kom ihåg






Trackback