slide show

Orkar du?

Hej hjärtan!

 

Idag fick jag som sagt botox, 37 sprutor på sjukhuset i Kristianstad. Det var inte sådär värst trevligt, det gör verkligen äckligt ont. Dock älskar jag känslan av att känna hur giftet (ja botox är ett av världens farligaste gift) sprutas in i mitt huvud för det känns som om månaders spänningar bara släpper. Okej detta låter säkert jättekonstigt när ni läser men det känns hur som helst skönt, som att förflyttas till en smärtfri värld för en stund. Dock kommer ju smärtan av alla stick. Jag hade på mig en stickad klänning och svettades sönder under varje av de 37 sticken.

 

Min neurolog är verkligen bäst, han är så kunnig och jag känner mig så otroligt trygg när jag är där. Ska man få 37 sprutor med gift in i kroppen är tryggheten väldigt viktigt och jag klickade med honom direkt, såå bra!! Idag gjorde dock denna kuren väldigt ont, jag kanske var extra spänd, jag vet inte men ont som fan gjorde det hur som helst. Lite ovanför örat är värst, jag hör hur det knakar när han sticker in nålen, det är verkligen galet äckligt.

 

Hur ska man förklara botox smärta? De flesta av er har nog tagit någon spruta hos läkaren någongång. Ta 37 sådana och tänk att jag får de i huvudet (tinningarna och pannan), hårfästet, nacken, ner mot axlarna, käken, ovanför öronen och lite sådana ställen. Det är ju inte ställen med fett som t.ex. rumpa, mage eller lår utan det är ju ganska "onormala" ställen att få sprutor på. Det är med andra ord ingen trevlig halvtimme det där men vad ska man göra? Nu är det 3 månader till nästa och jag hoppas verkligen på att jag kan må lite bättre nu om några dagar när botoxen börjar göra sitt jobb för jag har verkligen mått otroligt dåligt senaste veckorna. Illamående DYGNET RUNT och tankarna att jag pallar faktiskt snart inte mer kommer smygandes allt oftare. Sjukdomar suger. 

Över till något roligare, jag har idag haft på mig en riktigt fin men sviiiindyr Odd Molly klänning som jag kände mig fin i. Efter sjukhuset åkte jag med mamma till en av hennes jobbarkompisar (mamma jobbar som modersmålslärare) för hon och hennes man har precis flyttat in i ett hus och bjöd på grill. Det var 10 modersmålslärare och rekorn. Jag hade riktigt kul faktiskt! Jag kan berätta lite mer imorgon, har några bilder att visa. Deras badrum var G O A L S så jag passade på att ta typ 20 selfies? Ni lär få se dessa heh..
 
Jaja hur som helst, det jag egentligen skulle skriva är om morgondagen. På morgonen tänkte jag (inte frivilligt) besöka sjukhuset igen, denna gången för att lämna en massa prover så att min nya diabetesläkare kan analysera min kropp lite. Det är inte heller en trevlig stund att lämna 8-9 rör blod. Innan hade jag en sån bedövningskräm på armarna för jag var svinrädd för blodprov men det känns ju lite barnsligt så det slutade jag med. Mår dock seriöst illa av blodprov. Jag ska till läkaren nästa vecka så därför måste jag plåga mig själv med att bli av med en massa blod. Myspys (njae va).
 
På eftermiddagen ska jag till Göinge Kliniken (läkare igen jappppp) för att träffa sjukgymnasten, fotjävlen blir ju aldrig bra nämligen. Nu tror ni säkert att jag älskar sjukhus mer än typ mitt hem? Det gör jag verkligen inte, jag hatar faktiskt sjukhus mer än jag hatar det mesta vilket är rätt illa. Jag har ju lite av bacillskräck så får verkligen panik av sjukhus. Well, well what to do när någon tydligen bestämt sig för att plåga Carro med en massa jobbiga sjukdomar. Jag skulle dock gääärna jobba imorgon så dyker det upp avbokar jag mer än gärna sjukgymnasten :))
 
Dags att sova, pussen. Detta inlägg blev hur tråkigt och långt som helst så applåd till dig om du orkade läsa hit. Då gillar jag dig! 



Kommentarer
» Anita

Jobbigt med sprutor :(

Styrka till dig fina du!! <33

Svar: Bästa vän! <3
LittleMissSunshiiiine

du är inte ensam om att vara rädd för blodprov, jag är också det. Men oj 37 sprutor är så mycket :O Hur orkar du


Kom ihåg






Trackback