slide show

Min älskling

Skrev nyss ett lång inlägg så bara försvinner allt, orkar inte så surt!!!! Försöker skriva om det. 

Här var det inte mycket uppdatering idag men jag har lekt med Jack, busat, pussat och kramat honom. Nu ska jag vara borta från Jack 1 hel månad. Fattar ni hur länge det är?!?! Måste dock träffa honom en dag mellan Spanien och Polen men i princip en månad utan mitt hjärta. Vet inte hur jag kommer klara mig. Mitt hjärta kommer brista av saknad. 

Jag kan inte förklara med ord hur mycket jag älskar denna pojke. Han är mitt allt, min solstråle, min glädje här i livet. Kan inte tänka mig en liv utan Jack. Älskar honom så obeskrivligt mycket, hela mitt hjärta fylls av kärlek så fort jag ser honom. 

När han ler mot mig stannar hela min värld upp i några sekunder. När han kollar på mig med sina stora vackra ögon smälter jag. När han behöver gram till mig och vill krama om mig eller luta huvudet mot mig smälter hela mitt hjärta. När han sträcker upp armarna och vill att jag ska lyfta honom smälter hela jag. 

Därför vet jag inte hur jag ska klara en hel månad utan min prins. Jag kommer verkligen sakna honom otroligt mycket. 

Jag trodde aldrig att jag skulle älska honom såhär mycket som jag gör. Men sedan jag såg honom för första gången när han bara var någon dag gammal var jag helt fast, helt trollbunden. Och sedan den dagen har jag sett hobom utvecklas allt mer och även hans kärlek mot mig och mamma. När han ser oss ler han och det fyller verkligen upp hela mitt hjärta. 

Idag när jag kastade en boll började han skratta, ni vet sånt äkta, genuint härligt skratt. Jag la ifrån mig bollen och bara kramade om honom och tänkte på hur lycklig jag är som har Jack i mitt liv. 

Finaste och sötaste bebisen på hela jordklotet. Han är så vacker. 

Någon vill visst med på resan till Spanien. Han älskade min resväska, klättrade upp på den, vände och vred sig, ställde sig. Haha lilla knasboll. Om jag hade kunnat hade jag tagit med honom på resan. 
JACK HAR LÄRT SIG ATT GÅ!!!!! Jag är världens stoltaste faster. Det går lite vingligt och balansen sitter inte till hundra, ibland ramlar han rakt ner på sin lilla rumpa. Men han kan gå!!!! Idag sträckta jag ut armarna och han gick ca 10-12 steg helt själv. Hur stolt blir man inte?! Jack är så duktig, så smart. Om 1 månad är jag bombsäker på att han kommer kunna gå runt i hela lägenheten helt själv. Jag är så stolt. 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback